I torsdags gick Umeågalan 2023 av stapeln. Jag hade glädjen att få moderera dagprogrammet på Aula Nordica med min radarpartner Sverker Olofsson.
På morgonen hade jag skrivit ut mitt manus på papper och tänkte att jag hinner ju lätt klistra fast dem på de fina talkorten som Heja! gjort. Men vips så var klockan typ kvart över åtta och vi skulle ju börja klockan nio och jag hade inte ens börjat! Jag blev jättestressad och nervös, tänk om jag tappade bort mig? Tänk om jag sa fel namn? Blandade ihop ordningen? Snavade på kaftanen? Eller råkade säga något jättedumt för att jag försökte vara rolig eller smart?
Började tänka på snälla människor och att de allra flesta faktiskt är som de och att det kommer gå bra, jag ska bara försöka vara mig själv. Men så blev jag osäker. Hur är jag då? Herregud vilket påfrestande metaperspektiv, jag fattade ju att det inte skulle göra saken bättre att gå runt med ett sådant så jag försökte helt sonika tränga bort det.
När vi äntligen fick komma in på scenen presenterade jag mig som Sverker och han som Ida. Kanske lite knackig start, men det var så det blev.
Sedan fick vi dela ut pris till Årets University Spin-off till Arevo (som är ett innovations- och produktbolag som utvecklar högeffektiva och miljövänliga växtnäringsprodukter), Årets Arbetsgivare till Aloryx (som jag inte riktigt kan förklara vad de gör, men de utvecklar simuleringsteknik för robotar som kan t.ex. användas i arbetet med sanering kring kärnkraftverket Fukoshima) och priset Årets Innovativa Företag till Gotthards Krog (som vi ju känner till, men visste ni att de också är nyblivna ägare till en tångfarm på västkusten?).
Vi hade också besök av livscoach Peter Nilsson (aka Olof Wretling) och Sara Öhrvall som pratade om hur ny digital teknik kan förändra människan i grunden.
Sedan var det dags för lunchpaus och fyra olika seminarier som alla var intressanta, speciellt intresserad var jag av det som Grant Thornton kurerade som handlade om framtidens mättal, typ som ett alternativ till BNP.
Klockan 13.14 var jag redo igen.
Då fick vi dela ut priset Årets Tillväxtföretag till Ecogain. Det var något jag tyckte var speciellt kul, att ett företag med den här motiveringen vann just den kategorin:
”Med fokus på miljö och att använda resurser i samklang med naturen har bolaget utvecklat tjänster och spridit kunskap som skapar lösningar till sina kunder för ett ansvarsfullt företagande. Bolaget har med starkt patos för långsiktig hållbarhet genererat tillväxt med lönsamhet och samtidigt utvecklat sin egen verksamhet för framtida tillväxt.”
Sedan fick vi besök Lars Johan Åge, som är utbildad i förhandlingsteknik på Harvard Law School, har jobbat med FBI:s gisslanförhandlare och svenska insatsstyrkan. Jag hade en jättebra (i alla fall just då, i mitt huvud) fråga, men tror jag schabblade bort den. Det jag tänkte fråga var typ: Om vi vill få med oss fler människor på klimatomställningen, är den rätta metoden A) Gå fram hårt och sätta krav på våra politiker B) Locka med allt som vi som individer och företag har att vinna på att ställa om?
Jag vill minnas att hans svar var typ: Vi kommer att behöva både och.
Jahapp, sedan fick vi kora vinnaren av Årets Varumärke som blev Västerbottensost. Det är ju kul, för tänk att det är ett varumärke som gjort samma sak i typ 150 år! Och här får jag ju bekänna färg, för även om jag vill vara en förespråkare och inspiratör till mer växtbaserad kost så är ost (och kanske VB-ost i synnerhet) något jag skulle kunna kalla ett störande moment.
Slutligen fick vi upp NorrlandsOperan med Amie Foon som sjöng Habanera från Carmen, ackompanjerad av Norrlandsoperans pianist Jonas Olsson. Grejen var att han var inte på plats, utan de hade en självspelande flygel som återspelade exakt hur han spelat på flygeln tidigare – så han behövde inte vara där IRL! Sjukt futuristiskt – och maj gadd som hon kunde sjunga Amie Foon!
Sedan fick vi tacka för oss, folk lämnade salen och svidade om till galakläder och kvällens program drog igång.
Jag är så glad, stolt och tacksam över att jag får vara med om såhär spännande tillställningar. Det hade jag aldrig kunnat ana när jag morskade mig till att leda den första digitala Umecomfestivalen som i sin tur ledde till detta.
Så underskatta ej kraften i ett par statementskor.
I december 2020 köpte jag ett par rosaröda metallicskimrande träskor och postade förstås ett inlägg om det på instagram. Såhär skrev jag:
”Vill ni veta vilket ytligt nyårslöfte jag har? Jag tänkte att jag skulle bli lite mer fåfäng! Love trodde jag skojade, men jag är seriös. 2021 vill jag gå på salong och fixa håret, lägga tid på att välja kläder, ta på make up också tänker jag utforska min stil som jag råkat stagnera i. I ett försök att ha en tidlös och hållbar garderob har jag i stort sett två par byxor och tre tröjor som jag använder. De är blå eller grå. Jag är inte blå eller grå! Inte bara i alla fall. Jag är rosametallic! Stora smycken, brodyrer, pärlor och paljetter. Det är bara att jag inte har använt det så mycket förut. Men det ska det bli ändring på. Klickade hem dessa skönheter från @swedishhasbeens som blir mina statementskor för 2021. Nu är det dags för lite jäla bling! ✨🌟⭐️💫”
Fast forward till 23 mars 2023 (alltså Umeågalan): nyfriserad, klädd i helrosa och vad skådar vi nere på foten?
Jag ger mig själv 10 poäng av 10 möjliga i fåfänga!
Men herregud så ytligt, kanske någon tänker nu? Jamenvisst är det så, det är liksom hela poängen. Jag vill minnas att jag lästa på Nathalie Missaouis instagram i ett synnerligen välformulerat inlägg (som jag tyvärr inte hittat igen): Våga vara snygg. Våga vara ful. Det tycker jag var bra sagt.
Och om vi gör en snabb tillbakablick så kan vi glädja oss åt att dessa små skor fått glänsa vid fler tillfällen!
Nämligen på Umeågalan i fjol och…
…på pressbilderna jag tog för Umecom 2021! Jädra bra statementskor jag köpte alltså, inte hade jag trott att de skulle få vara på om dessa äventyr!
Och om jag får ta tillfället i akt, så vill jag gärna brodera ut texten om den outfit som jag bar i torsdags när jag och Sverker modererade dagprogrammet av galan på Aula Nordica!
Jag hade ritat ett tyg med ett jättestort hjärta på och lagt in lite Umeåreferenser på det och några av de handskrivna framtidsönskningarna som ni hängde i önsketrädet på Umecomfestivalen.
Zommar vi in lite så kan vi läsa vad ni skrev:
Så bra saker ni önskade! I min lilla magväska hade jag också några av originalkorten, så jag kunde bevisa att det jag sa var alldeles sant. Är det någon som vill låna kaftanen eller byxorna (som har samma mönster men på rosa botten) så säg till! Kostar gratis!
Det var väl på ett ungefär allt jag hade att berätta för nu om denna tilldragelse som kallas Umeågalan.
Vi ses i marshallens skugga!