Flera var vi som hoppade till bakom skärmarna när vi för ett par veckor sedan kunde läsa rubriken på SVT nyheter om vårens modetrender. Hade vi verkligen läst rätt? ”Här är vårens modetrender: Cargobyxor och transparens” löd rubriken.
Ivrigt klickade jag mig in på artikeln och tänkte att nu jädrar, nu har det börjat hända saker. Nu kommer vi få en direkt insyn i produktionsvillkor och klimatpåverkan, kanske till och med direkt på etiketten på plagget!
Snabbt gick det sedan upp för mig, att det var dessvärre inte den här typen av transparens som avsågs, utan plagg i skira tyger.
Detta till trots, jag kikade i spåkulan och den visade med klarhet: framtiden är transparent.
För en tid sedan åt jag lunch med en person som jag ser upp till. Det är en person som kan otroligt mycket om ett ämne som jag önskar jag kunde mycket om. Hen kan rabbla fakta och hänvisa till källor ur minnet, tänker fritt och självständigt och drar egna kloka slutsatser. Vi satt och hetsade över att det är så svårt att förstå hur det hänger ihop med att vi i Sverige har en massa ambitiösa klimat- och miljömål, men vi inte lyckas göra speciellt mycket för att nå dem. Politiker säger att de har inte mandat att bestämma över människors individuella val – och människorna tycker att det är politikernas ansvar att genomföra stora systemförändringar. Ja, vi har hört det förut. Men vi kom på en lösning! Tänk er en serie intervjuer, det kan vara en podd, inlägg på en blogg eller whatever. Första inlägget handlar om en idé, ett förslag till en lösning som på något vis skulle ta oss närmare möjligheten att nå klimat- och miljömålen. Vi kan ta ett exempel, typ att stänga av biltrafiken runt centrum. Sedan följer vi idén från personen som föreslog den, kanske vidare till en kommuntjänsteperson som håller på med trafikplanering – kan man göra centrumkärnan bilfri? Den personen skulle förmodligen säga att det är ett politiskt beslut och hänvisa oss vidare till politikerna. Då går vi dit och pratar med dem – kan man göra centrumkärnan bilfri? De kanske skulle säga att det skulle man kunna göra om tillräckligt många ville det, så då går vi ut och pratar med folk på stan – kan man göra centrumkärnan bilfri? Där skulle vi få höra argument både för och emot, så småningom skulle det kanske kunna bli en slags namninsamling. För ett par veckor sedan hade jag ett digitalt möte med Henrik Challis som jobbar med Citizen Lab, som erbjuder en slags plattform där medborgare kan gå in och skriva ett medborgarförslag. Får förslaget till exempel ettusen likes, så måste kommunen ta upp det och diskutera det. Skitsmart ju – och helt transparent!
Mitt andra bevis för att framtiden är transparent är något mer daterat och luddigt. 2019 gick jag ett program på eXpression (en förträfflig inkubator i Umeå för kreativa och kulturella näringar) som hette Future Retail Lab. Jag vill minnas att det var där jag hörde talas om ett modevarumärke (men jag minns inte vad de hette, så om ni vet får ni gärna påminna mig) som på plaggens etikett redovisade vad priset baserades på. Hur mycket gick till designern, mönsterkonstruktören, material, sömnad, transport, butik, skatt, vinst etc. Det inspirerade mig, så om jag i framtiden ska göra fler plagg, kommer jag försöka göra likadant! På så sätt kan vi på ett pedagogiskt sätt förklara varför ett plagg kostar vad det kostar. Det borde förresten gälla alldeles oavsett produkttyp. Plagg, tv, möbel eller hus!
Detta leder mig osökt in på mitt tredje belägg. Det kommer från programmet Husdrömmar som nyligen firade 10-årsjubileum. Där hr det byggts inte bara ett, utan två olika hus inuti ett växthus. På så sätt sparades energi då man slapp värma upp huset mot en yttervägg – och dessutom skapades en miljö som var perfekt för odling tack vare de stora glasväggarna runt huset.
Min eminenta slutledningsförmåga säger oss således att transparens är modeordet 2023, alldeles oavsett om vi snackar mode, kommunikation eller arkitektur.