Att skriva nyårstal gav mersmak, det var roligt att skriva en text på ett tema och samtidigt visionera om framtiden. Dessutom är vi ett gäng snällisar som var ute på after work förra veckan och vi älskade alla Spanarna, så vi råkade komma på idén att göra en podd inspirerad av dem fast mer lokalt för Umeå. Eller kanske Västerbotten, eller kanske Norrland.
Förra veckan pratade jag och min gulliga kompis Frauke Molander mer om idén och det kanske blir en podd om allt möjligt, där spaningar är en del. Eller så blir det inget alls, man vet ju aldrig. Huvudsaken är att det ska kännas kul!
Men det gav mig idén om att testa skriva några framtidsspaningar här! För att träna. För att det är kul. Så, ja, då kör vi. Spanarministeriet ger: Det våras för landsbygden.
Förra veckan följde jag med mina kollegor Linn och Jenny till Överboda. De driver ett projekt som heter Lokal samverkan för stärkt service på Umeås landsbygd. Under ett antal månader kommer de jobba tillsammans med ortsbefolkningen i Överboda, Holmön, Bullmark och Sörmjöle för att identifiera och hjälpa till att få till stånd olika typer av initiativ för att stärka servicen på landsbygden.
Jag måste ovilligt erkänna att jag inte hade någon direkt erfarenhet av Överboda och visste inte vad jag skulle vänta mig. Skulle det komma två personer eller tjugo? Jag lärde mig att det idag finns 170 hushåll i byn och ett brinnande engagemang – 50 personer kom till mötet!
Vi pratade om hur vi kunde stötta butiken i byn, att det finns ett friluftsområde som heter Stora Stenen, att man har skoterspår, fiskemöjligheter, ordnar både surströmmingsfest och hyr ut ordenshuset Klippan till bröllop, dop och fester.
Det enda som jag såg saknades var en person som kunde jobba med hela byn som ett stort varumärke, samordnade alla insatser, skapade en snygg hemsida, kanske en blogg om allt som händer i byn, konceptualiserade byn och jobbade med marknadsföringen. Drog dit folk som besöker Stora Stenen, som sedan handlar i butiken. Besökarna måste givetvis kunna åka buss (klimatsmart och man slipper en stor parkering) och vips så går kollektivtrafiken som en klocka och de som bor i Överboda kan gå ut med kompisarna efter jobbet i stan och ta sig en öl innan bussen går hem. Det skulle kunna anordnas hantverksfestivaler, äppelmustarfest (där man mustar äpplen på hösten under byns eget varumärke, såklart med en svinfin logo på en najs etiektt och customiserade kapsyler), skotercafé och man övernattar i bekväma och supermysigt inredda stugor (av återbruk såklart) på Stora Stenen och vips igen så bygger man en solcellspark och blir självförsörjande (nåja, typ) på el! Av bara farten går man ihop och startar ett regenerativt andelsjordbruk med den lokala bonden och en kooperativ elbilspool. Vid det här laget har det flyttat så mycket folk till Överboda att det finns både förskola med Reggio Emilia pedagogik och behov av ett coworkingställe och ett café så alla som kan jobba hemifrån också får komma ut och träffa andra på dagarna. Där blir det också konstutställningar, bokcirklar, yogaklasser, livemusik och hejdundrande byafester.
Men finns det verkligen ett underlag för en sådan här sprudlande aktivitet i glesbygden? I en rapport från Umeå Kommun kan man se att bostadspriserna i Umeå, mätt i genomsnittligt kvadratmeterpris, år 2021 steg med 17 procent (motsvarande siffra för hela riket är 15 procent) jämfört med föregående år.
Den starkaste procentuella utvecklingen återfinns på Ersboda/Ersmark där priserna steg med motsvarande 22 procent från 17 400 år 2020 till 21 300 för år 2021. Därefter kom Västerslätt med 21 procent där priserna steg från 27 800 till 34 300 kronor och Haga/Sandbacka med 18 procent med en stigning från 33 600 till 39 650 kronor. Svagast prisökning noterades på Backen där ökningen var tio procent (från 29 300 till 32 300 kronor) och i Berghem med elva procent (från 35 050 till 38 750 kronor). Med ökade kvadratmeterpriser följer ökade slutpriser, där genomsnittsvillan 2021 kostade 4 314 405 kronor, en ökning med 16 procent jämfört med 2020, där genomsnittspriset låg på 3 717 517 kronor.
Med skärpta amorteringskrav, högre ränta, stigande inflation och höga elpriser spanar jag en framtid där fler kommer söka sig till ett billigare boende och en enklare livsstil på landsbygden.
Efter några år med en global pandemi, där vi lärt oss att jobba hemifrån, ha digitala möten och på så vis undvika onödiga resor så har vi också påbörjat en omställning av vad det innebär att gå till jobbet. Många trivdes med att jobba hemifrån, kunna sätta en deg för att ha hemgjord focaccia till middagssoppan eller gå en promenad i skogen på lunchrasten. Det bäddar för möjligheten för fler att bo utanför stan utan att behöva pendla med flera timmars restid varje vecka.
Den här rörelsen består, tror jag, av ett gäng människor som ändå vant sig vid en urban livsstil. Att vara helt isolerad i sin bostad känns inte lockande. Man vill gå till ett café för att möta människor, kunna köpa en sojalatte, lämna barnen till utbildade pedagoger i en förskola med genuspedagogik, hämta ut sitt paket i postskåp utan att anpassa sig till några speciella öppettider, handla en liter havremjölk i butiken runt hörnet och ta ett glas med polarna efter jobbet på fredagen.
2021 var jag med i en innovationssprint arrangerad av mötesplats Lycksele. Temat var: Hur kan vi befästa och skala upp positiva, hållbara beteendeförändringar, som pandemin tvingat fram? Vi spanade om just detta; att fler sökte trygghet i gemenskap, att bli självförsörjande genom att odla tillsammans – och att det skulle byggas kluster av urbana byar runtom i Sverige. Det är dock inget som skulle ske av sig själv, utan det behövs någon som kan projektleda och ta ett helhetsgrepp för byns utveckling – precis som i Överboda. Vi uppfann ett nytt yrke: Landsbygdsaktiverare (klicka på länken för att se filmen).
I framtiden kommer det alltså att våras för landsbygden. Universitetets flora av utbildningar kommer att berikas med Landsbygdsaktiverarprogrammet, gymnasieelever startar äppelmusterier som UF-företag, fonder, utlysningar och alla möjliga sorters projektmedel kommer skräddarsys för strukturerade satsningar som tar glesbygden in i framtiden ett steg i taget. Du kommer kunna ta bussen eller tåg till vilken liten urban by som helst, antingen för att som besökare få lite återhämtning från stadens brus, eller för att som landsbygdsbo leva ett liv i sus och dus.