Nyårstalet

Kära Umeåbor!

Man blir som man umgås, har jag hört. Och när man umgås med er så kan man bli såhär fantastisk! 🙂

Jag är väldigt glad att bo i en stad med så många snällisar. Det finns liksom en känsla av att vi har varandras rygg. Vi går på varandras event, vattnar blommorna om grannen är bortrest, säger ifrån om någon inte är snäll, skickar pepp och likes och hjärtan på sociala medier, kramas om vi får och håller avstånd om det behövs. 

Det är en turbulent tid. Det finns mycket att oroa sig för, men är det något jag lärt mig av de här senaste åren, så är det att tillsammans är grejen och att allt sitter ihop. Vi är alla gjorda av samma sak, stjärnstoft! Bokstavligt talat alltså!

Idag är en högtidlig dag. Vi avslutar ett jubileumsår där vi firat att Umeå fyllt 400 år, vi lämnar ett år och går in i ett nytt. 

Ett nytt år är för många känslan av en nystart. Vi kanske formulerar något slags nyårslöfte. Ofta handlar det om att göra något för vår hälsa, kanske skaffa gymkort eller boka en träningsresa. Jag skulle vilja ta tillfället att slå ett slag för något som vi inte pratar lika ofta om, nämligen Existensiell hälsa.  Man skulle kunna säga att det är förmågan att tro på och ta tillvara på livet.

Det kan ju låta flummigt och som mumbojumbo, men det finns vetenskaplig forskning och belägg för det. Till exempel har WHO kartlagt åtta områden som ligger till grund för existentiell hälsa. De är:

1. Hoppfullhet & optimism
2. Existentiell styrka & kraft 
3. Upplevelse av förundran
4. Tillit till andra människor
5. Mening & syfte med livet 
6. Harmoni & inre ro 
7. Helhet & integration 
8. Upplevelse av sammanhang

Det här tycker vi är ganska bra på – och jag tycker att det är det vi ska bygga vår stad på. Hopp, tillit, nyfikenhet, omtanke och att vi minnas att vi är varandras sammanhang. Vi är alla ett, allt sitter ihop.

I framtiden hoppas jag att vi blivit bättre på att leva så, som att vi är en del av något större. 

Jag hoppas att städerna bir grönare, med renare luft tack vare fler som cyklar, fler elbilar och bussar. 

Jag hoppas att vi lär oss att dela prylar med varandra och kanske startar vi både leksaksbibliotek och kooperativa elbilspooler.

Jag hoppas grannar odlar tillsammans och att det bredvid varje stadsodling finns både bihotell och komposter. 

Jag hoppas att fler kan upptäcka det goda livet som ryms inom planetens gränser: att vi delar veganska recept med varandra, ordnar råtrevliga klädbytarevent, hemestrar och att tågvagnarna kommer se ut som lyxiga hotellrum så att resan till Paris också blir en del av målet.

Jag hoppas att vi alla krokar arm: politiker, näringslivet, universitetet, medborgare och föreningslivet och att vi använder ALLA verktyg i verktygslådan för att klara de nationella klimat- och miljömålen. 

Vi sopar inte problem under mattan, utan agerar skyndsamt och framförallt kastar vi skygglapparna och lyssnar på forskningen. 

Jag hoppas att alla nya byggnader är svanmärkta och att det sitter solceller på vart och vartannat tak. 

Jag hoppas att parkeringshusen inte längre ska behövas och att vi istället kanske odlar grönsaker i dem.

Jag hoppas att alla företag tävlar om att vara bäst på klimatsmarta och cirkulära affärsmodeller. 

Jag hoppas vi riktar vår uppmärksamhet mer åt inre värderingar, prylar och yta som statussymboler kommer bli supermegatöntigt.

Jag hoppas att alla får känna sig fria, trygga, och inkluderade i samhället.

Jag hoppas att ordet krig försvinner ur alla språk.

Jag hoppas att egenintresse tillhör det förflutna och att det gemensamma bästa är framtiden.

Och slutligen så hoppas jag på en trygg tillvaro med plats för stora drömmar och en massa kreativitet, där alla känner hopp, gemenskap och framtidstro. 

Vi är alla ett, allt sitter ihop. 

Historien, samtiden och framtiden.