Min vän Kasimir tipsade mig om att ta kontakt med Niklas som är lärare på Desinghögskolan, så då gjorde jag det. Han visade sig vara en mycket trevlig prick som kan en massa om interaktionsdesign, kreativa metoder, idékommunikation, designvisualisering, interaktionens estetik, systemtänkande, visuell semiotik och grafisk design. Det där klippte jag in från hans presentationssida på universitetets hemsida, jag begriper knappt vad det är han gör – men det är sjukt spännande och intressant!
Jag föreslog att vi skulle testa göra ett samarbete med studenterna från samhällsplanerarprogrammet som går en kurs i tjänstedesign med honom och det tyckte han var en bra idé – kul!
Förslaget handlade om att undersöka en idé om ett nytt sätt att se på fordonsinnehav. Tänk om vi kunde hitta ett sätt att säkerställa att du alltid har tillgång till transport, till typ en tiondel av priset av att äga en egen! Säg att du skulle betala 500 kronor i månaden, istället för 5000 och du vet att du alltid kommer kunna ta dig till stugan på helgen, eller åka och handla på torsdagar. Ganska najs, va?
Idén bygger på att man ser en bil som en ”cell”. Den har en hemadress och det är t ex tio personer som känner varandra som bor i samma kvarter eller så, så deras cell finns liksom alltid därute på perkeringen, om den inte används alltså. Man skulle försöka matcha ihop olika användarprofiler, typ en som behöver bilen för att handla på kvällen, med någon som använder den för att åka till stugan på helgen och någon som tar bilen till och från jobbet dagtid.
Man tilldelas ett antal användartimmar per person och i summan som man betalar in så ligger en buffert för att åka taxi, boka hyrbil (tex sport- och påsklov då flera kanske vill ha bilen samtidigt) – eller använda en annan cellbil! På så vis bygger vi upp ett slags nätverk, så ju fler vi är som ingår i kooperativet – desto fler bilar att dela på! Vi betalar en summa per timme eller mil för att använda bilen, vilket gör att de får in pengar till sin lilla cell och kan hålla nere omkostnaderna. Företag och kommuner skulle kunna ansluta sina tjänstebilar och få in pengar på resurser som annars bara står – samtidigt som vi får in fler bilar att dela på. I slutet på året summerar man ekonomin, har buffertpengarna behövts eller finns det ett överskott? I så fall kan man ju låta dem vara kvar inför kommande år, eller delar man på dem och betalar ut dem till medlemmarna i den bilcellen.
Detta undersökte vi i kursen och studenterna gjorde en gedigen tjänstedesignresa, intervjuade folk på stan och designade artifakter från framtiden som berättade om hur samhället såg ut när det här var normen och man skrattade åt en fossildriven fordonsflotta som stod parkerad 97% av tiden.
I slutspurten stod vi i entrén på MVG och snackade med förbipasserande. Vad tänker de om idén? Hur långt ifrån hemmet får en bil stå parkerad? Vad är det som gör att man hellre väljer att äga en egen bil? Vad skulle vi kunna göra för att erbjudandet om att deläga skulle trumfa äga själv?
En sådan fröjd att få vara en del av detta! Förutom Niklas och alla studenter, så fick jag även träffa Sara Tunheden som var ganska exakt ascool. Har snott detta från hennes LinkedIn:
Som designer är jag intresserad av:
Design som leder till förändring, både i samhället och hos den enskilda individen. Bryta invanda beteende och öppna upp för nya sätt att tänka. Skapa engagemang, motivation och nyfikenhet. Få människor att se saker ur nya perspektiv.
Jag fascineras av hur vi som människor förhåller oss till tid. Hur vi påverkas av och tar emot olika typer av feedback. Vad vi minns och vad som krävs för att återskapa och förstärka minnen.
För mig handlar design om att se och förstå människor och människors behov och att ge förslag på hur dessa behov kan tillgodoses. Att förstå helheten och kunna förmedla hur saker och ting hänger ihop. Var börjar och slutar en upplevelse och vad är det som påverkar däremellan.
Det är inte så att vi liksom hann färdigt och nu har vi löst problemet, men ett steg närmare skulle jag säga att vi kom. Har du tankar eller idéer om hur vi kan ta detta vidare, så hör av er till mig!
Rädda världen är ju inget någon gör på egen hand.