Den 1 december fick jag teama ihop med Sverker Olofsson igen. Vi skulle nämligen moderera ett event där 37 företag och organisationer skulle ansluta sig till något som kallas Umeå Klimatfärdplan.
Vad är då det? Jo, det är två saker på samma gång: en sammanställning med åtgärder som vi behöver genomföra för att klara av utsläppsminskningar för att hålla vår del av Parisavtalet (dvs minska 20% per år) och en slags samverkansplattform där organisationer kan lära och inspireras av varandra.
Jag copy paste-ar här lite från kommunens hemsida:
”Vi som skriver under åtar oss att arbeta tillsammans med andra företag, offentliga verksamheter och organisationer för att skynda på Umeås klimatomställning och kraftfullt minska klimatutsläppen i enlighet med Parisavtalet.
Vi ställer oss bakom målen om ett klimatneutralt Umeå till 2040 och en minskning av de konsumtionsbaserade klimatutsläppen i Umeå till 2 ton CO2 per person 2040 och 1 ton 2050.
För att inte överskrida Umeås utsläppsutrymme åtar vi oss att bidra till att Umeås klimatutsläpp minskar årligen med minst 20 procent.
Inom Umeå klimatfärdplan åtar vi oss att under perioden 2023–2025
- delta aktivt i gemensamt lärande och dialog
- dela information årligen om aktiviteter och resultat
- arbeta aktivt för minskade klimatutsläpp i linje med vårt klimat- och hållbarhetsarbete och kopplat till minst fem av klimatfärdplanens klimatutmaningar.”
Jag fick också tillfälle att både äta lunch med och få en pratstund på scenen med Anders Wijkman. Jag kände inte till honom sedan innan (det är ju pinsamt), men han är verkligen svincool. Han har både haft ett politiskt engagemang, varit generalsekreterare för Svenska Röda Korset, chef för Styrelsen för U-landsforskning som sedan blev en del av Sida, biträdande generalsekreterare i FN och numera även vice ordförande i Viable Cities. Jag frågade honom vad han tyckte om klimatfärdplanen och han sa att överlag tycker han den är bra. När jag berättade om miljörörelsens bilaga så tyckte han även att det var bra, även om det är svårt att faktiskt skriva något som skulle vara juridiskt bindande. Vad händer om en inte lyckas?
Han har även sagt att att mäta tillväxten i form av BNP är bara ett kvantitativt mått, alltså egentligen säger det inte så mycket om hur det går utan mer på aktiviteten i ekonomin. En tillväxt som förstör skogar, odlingsmark, färskvatten med mera, eller som bidrar till ett mera instabilt klimat, är ju inte så mycket att hänga i julgranen. Därför behöver vi nyansera tillväxtdebatten och även rikta fokus på de sociala och miljömässiga konsekvenserna. Så bra och intressant, ett nytt sätt att mäta och sträva efter välfärd!
Sedan kom alla företag upp på scenen, en efter en och mottog ett diplom av Hans Lindberg och ett litet löv av Janet Ågren som de hängde upp i ett träd, som en symbolisk handling.
Jag avslutar med ett favoritcitat av David Attenborough:
”Egenintresse tillhör det förflutna. Det gemensamma bästa är framtiden.”
Jag hejar på er!