Jag älskade verkligen mitt jobb med IDAG och Eljest, men någonstans skavde det också. Jag ville gärna att det skulle bidra till någon slags samhällsnytta också, att det skulle kännas mer meningsfullt.
En dag läste jag om något som kallas Ikigai. Det är ett japanskt begrepp som syftar på något som ger en person en känsla av syfte, en anledning att leva.
Hittar du något som kombinerar det du älskar, det du är bra på, det du tror världen behöver och vad du kan få pröjs för – voilà: Ikigai!
Jag bestämde mig för att försöka starta en småskalig sömnadsverkstad, eller mikrofabrik eller vad vi ska kalla det, med syftet att dels producera min design lokalt, dels skapa arbetstillfällen för personer som av någon anledning har svårt att komma in på arbetsmarknaden.
Som liten enmansföretagare så var det ju inte så att jag trodde jag kunde klara av detta själv, så jag gick runt och pratade med massor av människor om detta. Vilka samarbetspartners kunde jag hitta, vilka fler hade intresse av ett sådant här initiativ? En guldperson som jag hittade var Roger Filipsson som jobbar på Coompanion. Det är en organisation som kostnadfritt ger råd och stöd till kooperativa och sociala företag. Världens bästa ställe, jag kan berätta mer om dem en annan gång. I alla fall, så fick jag massor av råd och stöd av Roger och lyckades få till ett samarbete med dem och Umeå Kommun. Vi sökte projektmedel från Länsstyrelsen för något som vi kallade Sy möjligheterna. Tanken var att under projekttiden handleda ett antal elever från Sfi i sömnad, samtidigt som det skulle bli en slags språkträning. Vi samarbetade med ett socialt företag som hette GF Chansen och de skulle ta uppdrag och anställa deltagare från vår verksamhet för produktionen. Det strulade såklart och deras VD slutade ungefär samtidigt som vårt projekt drog igång och det var liksom ingen som riktigt tog bollen. Jag gick bananas och bestämde mig för att själv prova att anställa en av våra deltagare, Mohammad Younes Rostami, på halvtid. VK skrev en fin artikel om mitt lilla storhetsvansinne. 🙂
Inte kunde jag tro att det skulle gå som det gick med detta. När pandemin kom så tog all min energi slut, jag fixade helt enkelt inte att både vara nybliven tvåbarnsmor (Eira föddes den 18 mars 2020) och försöka rädda företaget. Hade jag varit lite lugnare och smartare hade jag kanske försökt sälja det, eller hitta en annan lösning, men det gjorde jag inte. Så bara några månader senare skrev VK en annan, lite tråkigare artikel.
Men såhär fick det ju bara inte sluta. Allt jobb kunde inte vara förgäves. Så jag tog kontakt med Röda Korset här i Umeå och lärde känna en helt fantastisk person som heter Annamarja Hagner. Hon är verksamhetsledare för Röda Korset här i Umeå och ser möjlighet till samhällsutveckling överallt. Tillsammans med henne startade vi upp ett nytt företag under Röda Korset. Jag föreslog att det skulle heta Kasam och nu ska jag berätta varför.
Jag hade nämligen en major kris under den här våren och sommaren. Förutom att jag var rädd för själva viruset, att bli smittad eller smitta någon annan, så var det följderna av en global pandemi som skrämde skiten ur mig. Jag blev sjukskriven från min mammaledighet (visste inte ens att det gick!) så att Love kunde vara hemma med mig och barnen. Jag fick träffa en jättefin psykolog som jobbade på mödra- och barnhälsovården och hade en lika snäll BVC-sjuksköterska som höll kontakten med oss dagligen. Det var som att falla handlöst, men de var en mjuk famn att landa i. Jag kände, och känner, en enorm tacksamhet för att de fanns där.
Jag fann också hopp och tröst i att följa er alla på Instagram. Ni fortsatte tro på en morgondag, 3D-printade visir, bjöd in till digital ostprovning, stöttade lokala handlare och skrev kloka inlägg om oro, hopp, krishantering och framtidstro. En sådan person är Josefin Holmgren (@Josefinfint), som för övrigt också jobbar på Röda Korset. Hon skrev bland annat ett inlägg som handlade om den mänskliga hjärnans förmåga att ställa om och vänja sig vid något nytt. Där berättade hon om något som kallas Kasam-teorin. Förkortningen står för Känsla av sammanhang och studien visar att om man har förmåga att begripa, hantera och till och med hitta meningsfullhet och hopp att påverka en situation, så har man i regel mycket större chans att må bra i kriser av olika slag. Och det var precis ett sådant ställe jag ville skapa, ett sammanhang. Ett jobb som ger en lön, som i sin tur ger både Sgi och pension. En arbetsplats med kollegor, en arbete att gå till – och gå hem ifrån. En känsla av sammanhang. Den 1 september 2021 flyttade vi in i lokalerna på Rådhusesplanaden 16a.
Nu minns jag inte exakt kronologi här, men ungefär i samma veva kände jag att mitt jobb med Kasam var klart. Energin fanns inte riktigt där, jag mäktade inte med att ro hela företagsbyggandet i hamn. Jag lämnade projektet och in kom expertis i form av Malin Brännström (som för övrigt var min sömnadslärare på Dalkarlså Folkhögskola) och Cornelia Helleday. Sedan gick Cornelia på mammaledighet och då kom Linnea Sigurdsson in som vikarie. Mohammad blev anställd som skräddare, tillsammans med en annan deltagare från Sy Möjligheterna, Hussein Mohamad. Tillsammans har de sedan dess sytt på uppdrag av såväl företag som privatpersoner och byggt upp företaget och dessutom drivit ett praktikprogram där nya deltagare har fått träna på sömnad. Mohammad och Hussein har också fått gå en utbildning i att driva företag hos Coompanion med målet att nu när projektet som är finansierat av Länsstyrelsen tar slut (årsskiftet 2022/2023), så skulle de ta över och driva det själva.
Nu blir det ju sällan som en tänkt, men det blir nog ganska bra ändå. Hussein kommer att sluta och Mohammad har startat eget i Vännäs. Men så får det ju inte sluta, så nu har vi ett nytt förslag. En av praktikanterna, Mahmoud, som har erfarenhet av att driva eget skrädderi sedan tidigare kommer att ta över från årsskiftet. Verksamheten kommer fortfarande att drivas under Röda Korset, så får vi se vad framtiden har att utvisa. Någon rak väg lär det ju knappast ta, men det hör ju liksom till det här med företagandet kan man tänka.
Jag hoppas att jag ska få tummen ur under nästa år och bli kund för att få hjälp att sy upp en liten Nerd Squad-kollektion. De fortsätter att sy åt kunder som Sarek Gear och Skogforsk, sedan vet jag att de har en massa nya spännande samarbeten på gång. Och behöver ni hjälp att sy upp något, laga ett plagg eller kanske lägga upp ett par byxor – då vet ni var de finns. Entreprenörskap + samhällsnytta = Sant!
Här hittar ni Kasams hemsida och här kan ni följa dem på Instagram.