Tidigare i höstas fick jag frågan från projektgruppen bakom Umeå 400 år, om jag ville vara med och spela in en framtidshälsning. Jag sköt fram tiden för inspelning flera gånger, för jag kunde inte formulera mig! Vad är ens en framtidshälsning? Och är det något jag ägnat tid och energi åt, så är det att tänka på denna framtid. Tyvärr inte alltid i ljusa färger – och det ville jag ju inte fokusera på.
Jag funderade fram och tillbaka. Ett tag tänkte jag vi skulle spela in den i gamla K4-stallarna som jag upptäckte finns kvar typ exakt som vi lämnade dem. Eller kanske i Broparken, där vi hade Umecomfestivalen? Men så kom jag på att det finns ett ställe nedanför bion som kallas Frizon. Det är en plats som gjordes i samråd med ett gäng tonårstjejer och samtalet kom att handla om mer än gestaltandet av en offentlig plats. De pratade om förväntningar och dubbla förväntningar (du ska vara duktig i skolan utan att behöva plugga, vara snygg utan att behöva sminka dig, stå för dina åsikter utan att vara besvärlig). Det de önskade sig var en plats fri från detta, en frizon. Perfekt plats för en framtidshälsningsinspelning!
Resten av min framtidshälsning handlar om min dröm för framtiden. Att prylar och yta som statussymboler har blivit supermegatöntigt och att det är tid och plats som är trygg, full av kreativitet, gemenskap och stora drömmar.