Runt 2012 hörde jag talas om ett koncept som var nytt för mig. Det kallades pop up shop. Nu är det ju en etablerad grej, men för mig var det i alla fall nytt då.
Det började med att jag var med på en pop up shop som Svenska Moderådet arrangerade i sina lokaler på Drottninggatan i Stockholm. Det var ett antal oetablerade designers från hela Sverige som skickade dit ett antal plagg och de tog hand om skyltning och försäljning av dessa under en helg.
Jag blev inspirerad och under modeveckan 2013 i Umeå tog jag initiativ till att ordna en sådan pop up shop tillsammans med dem och Umeå Fashion Week.
Det var i september och i oktober fick jag frågan av världens bästa Anna Hållsten (då centrumledare för MVG, numera arrangör av bland annat Smakfestivalen) om jag ville göra något i samma lokal under julhandeln, den skulle nämligen vara tom.
Jag tackade ja utan att veta riktigt vad jag skulle göra där, men jag tänkte att jag skulle göra något inspirerat av Svenska Moderådet. Så jag bjöd in lokala hantverkare att sälja sina alster hos mig, men breddade det från att bara handla om mode och inkluderade all form av design och hantverk. När jag skulle komma på vad butiken skulle heta, satt jag med mina föräldrar och brainstormade. Eftersom det skulle vara lokalt tyckte jag det skulle vara kul med något på dialekt, något annorlunda. Något Eljest!
Jag snabbritade en logotyp för hand och föga kunde jag väl ana att jag startat en butik som skulle bli en helt riktig affär så småningom.
Efter att ha poppat upp på lite olika ställen ett par år, ankrade skutan i den här lokalen på Vasaplan.
Jag gjorde en massa egna produkter för butiken, här är tex en glögg som vi gjorde tillsammans med Alterheden utanför Boden.
Och blåbärste.
Och kylskåpspoesi med norrländska ord.
Hela Eljest byggde på en stor dos norrlandsromantik och jag ritade en liten logo som hette Norrland State of Mind. Vi gjorde muggar i olika färger som blev samlarobjekt, varje färg gjordes i en upplaga om 200 stycken.
Mycket av inredningen var återbruk, helt enkelt för att det var billigast. Den här trottoaarprataren byggde Love av återbrukat virke från mammas och pappas husbygge och sedan målade jag den. Typ gratis, men visst är den fin?
Sedan gick det ju som det gick. När pandemin började i mars 2020 hade jag precis fått min dotter Eira och jag kände att jag inte skulle palla att både vara mamma och kämpa för att butiken skulle klara sig. Det var mycket som hände samtidigt och den 25 mars begärde jag bolaget i konkurs. Det sög ju fett, men jag var mest glad över att världen inte gick under. Dessutom köpte Johan Hallberg upp konkursboet och Eljest lever vidare ute på Ön.
