Världens barn

september 7, 2024

Genom mitt jobb på kommunen har jag fått möjligheten att engagera mig i Radiohjälpens insamling till Världens barn. 


Det är nämligen så att de har något som kallas Kommunkampen, där landets alla 290 kommuner tävlar om att samla in mest pengar per capita. En vecka före den stora galan, sänds ett program som heter Startskottet och i år sänds det från Torsby, Östersund och Umeå!


Programledare är Adrian Alebo Andersson, som alla barn känner igen från SVT Sommarlov.


Mitt uppdrag är att försöka samordna ett event som SVT kommer sända ifrån och veva igång så mycket engagemang som jag bara kan för att samla in så mycket pengar som vi bara kan så att de tretton biståndsorganisationerna som får dela på pengar kan göra så mycket bra insatser som de bara kan för barn runtom i världen.


Vi kommer att hålla till i kommunens lokal som heter Dialogen, ni vet den där länken som förband Eljest med Gamla bibliotekscaféet en gång i tiden? Ni kommer hitta det om ni siktar på korsningen Rådhusesplanaden-Skolgatan, för det kommer vara tält och grejer utanför också. 


Där kommer PMU ha en pop up butik, det kommer gå att köpa Världens barn-bullar av Rädda barnen, Godtemplardricka från IOGT NTO, testa orättvis fiskdamm, se på modevisning, snacka med Adrian och jag håller på att sätta ihop en design pop up butik med lokala hantverkare. Jag söker också privatpersoner som vill sälja urvuxna barnkläder, färdiglästa böcker, leksaker, sticklingar, skor, spel… ja, ni fattar. Vill du vara med? Säg till mig!

Själv har jag startat en egen bössa med målet att samla in en krona för varje medborgare i Umeå, 133.091 stycken.

 

Jag har också någon idé att baka drömmar och sälja för att få in pengar till insamlingen. Vill du hjälpa mig att baka? Jag har så många idéer på saker vi kan göra för att samla in pengar, men jag hinner inte allt själv. Vill någon hjälpa mig att göra en tipsrunda med frågor om Umeå tex? Om man går tipsrundan och svarar rätt, så är man med och tävlar om ett pris och så kostar det typ 50 kr att gå, som går till insamlingen.

 

Vill ni måla något som vi kan sälja? Ska vi plogga (plocka skräp och jogga)? Sälja biljetter till ett event? 

 

Insamlingen Världens Barn går till barns rätt till hälsa, skola och trygghet runt om i världen. Pengarna används bland annat till att behandla barn för undernäring och ge dem tillgång till rent vatten, skydda och stötta barn i områden där det pågår väpnade konflikter och möjliggöra skolgång för barn som tvingats fly sina hem.

Här kan du läsa om några av projekten som får stöd från insamlingen.  

 

Kom igen nu alla snällisar som jag känner! Umeå tillsammans för världens barn!

Kommentera

pin

Välkommen till min dagdröm

december 22, 2023

Länge har jag fantiserat om detta. Funderat, önskat, klurat. Tagit några steg, gjort något och sedan funderat och fantiserat lite till – och nu finns den på riktigt! Älskar att ta mina fantasivärldar ut i verkligheten. 

 

Det blev nästan precis som jag tänkt, denna första version.  Lite som att kliva in i en regnbåge.

Det är så mycket nostalgi i detta med att sätta upp en butik och fixa med skrivna kvitton, stämpla påsar, slå in paket och lyssna på min bästa julspellista. 

Mina barn kom och hälsade på mig efter skola och föris en dag och det var en storslagen känsla, att jag är mamma nu. Deras mamma. Jag är samma person som slagit in paket och sjåat under julhandeln på både Popshop och Eljest, nu är de här med mig och hjälpte till. Jag är så stolt över dem, hoppas de är (eller kommer att bli sedan när de är lite större) stolta över sin lilla mamma med. 

Såhär fint stämplade de påsarna och vi slog även in ett paket, men det får inte vara med på bild för det är en hemlig julklapp till deras pappa. Säg inget!

Någon frågade vad det var för ciruklärt med Blossaglöggen och jag måste erkänna att den bara fick vara med för att den är så snygg, jag menar rosa och guld. Omg.

Något annat som är rosa och guld är världens dyraste pin och nu vill jag motivera varför den är värd 250 svenska riksdaler. 

Nästa dagdröm är en slags polyptyk. Jag vet inte om det är rätt ord, men alltså jag ser detta framför mig: en klädkollektion, en kortfilm, en novell och ett mönster tryckt på tyg (som vi klätt om gamla möbler och lampskärmar med). Detta firas med en helsickes fet releasefest med konsert, högläsning, modevisning och allmänt kul och hallabaloo.

Alla de här olika delarna sitter ihop, i ett gemensamt tema. Jag har någon slags vag idé om vad det ska vara, men jag har inte riktigt bestämt mig ännu så jag håller på det lite till. Min tanke är att tex på plaggen så kan det finnas citat ur boken, filmen berättar en historia som kanske är ett annat perspektiv på boken och tygmönstret är ytterligare ett. 

Jag kan ju inte göra detta helt själv, utan behöver liera mig med andra. Let our powers combine, ni vet. För att göra en klädkollektion så behövs någon som har en designidé, någon som ritar mönster och graderar i olika storlekar, det ska hittas tyger, någon behöver sy dem och sedan ska plaggen fotas och då behövs modeller och en fotograf och kanske hjälp med smink och hår och sedan ska de marknadsföras och förmodligen packas och postas. För att göra en film så behöver någon ha en idé, det behövs skrivas manus, personer kontaktas för att vara med, någon behöver filma, det ska klippas och så tycker jag det behövs musik och lite grafik. Mer då? Någon behöver rita tygmönstret, någon behöver göra tyget och någon ska frakta det till tryckeriet och så väl där är det ju bra om någon som kan trycka kan göra det. Sedan ska någon hitta begagnade möbler och någon ska klä om dem med nämnda tyg. En bok ska skrivas, layoutas, korrekturläsas och så ska ju även den tryckas. Jamen ni fattar. Det är en del att göra. 

 

Jag ser på min roll som någon slags orkesterledare, en dirigent som får ensemblen att ljuda i samklang. Några platser i orkestern har jag redan tillsatt, mer eller mindre utan deras vetande. Frida Selander kommer för alltid ha en speciell plats i mitt hjärta och jag har frågat om jag från låna en av hennes låtar till filmen. Jag hoppas också att hon kan och vill komma och spela på releasefesten. Frösö handtryck skulle vara mitt förstahandsval för att trycka tyget och jag har lite löst diskuterat med Jessica Persikamy Eriksson om att rita ett mönster!

Jag har pratat med Johan Filmoraklet Lundström om att filma och jag tror vi kan klippa tillsammans. Först har jag tänkt att jag och mina närmsta vänner och kollegor kan medverka i filmen, men jag skulle också gärna samarbeta med Profilteatern för jag tycker så mycket om Tobias och Frida (de vet inte om detta ännu) som jag träffade på Umeågalan 2022 och det är också de som var med i filmen om 400 år av tjafs, som jag tycker är så fin!

Men vad vet jag, kanske sitter du med en idé om ett smycke, ett plagg, en idé för en poster, är grym på marknadsföring, eller kanske är du peppad på att styra upp releasefesten? Let our powers combine!

Du är välkommen att vara med i denna världsförbättrarorkester! Hör av er till dirigent Ida Hillebjörk på ida.hillebjork@gmail.com

Och välkomna förbi min dagdröm/pop up shopen, jag finns där till och med lördag 23/12 klockan 15.00! Ta rulltrappan upp en våning så hittar ni mig i hörnet till höger, intill KappAhl. 

Kommentera

Världens barn

Nerd Squad Pop Up Shop

december 8, 2023

Ett år efter urspungsplanen är det dags, nästa vecka öppnar jag min första Nerd Squad pop up shop! Äntligen har jag ett eget företag igen och idag fixade jag mitt abonnemang på bokföringsprogrammet Fortnox. Precis som på den gamla goda tiden, jag blev riktigt nostalgisk och nästan lycklig när jag gick in och ändrade i kontoplanen så att allt ska bli rätt från början.

Överhuvudtaget har hela företagandet bidragit med mycket lycka i mitt liv. Älskar att slipa, spackla och måla trasiga möbler! 

Den här skolbänken köpte jag på Andra Varvet i somras. Skruvade loss alla beslag, la dem i ättikslösning för det hade jag läst skulle göra dem shiny (funkade sådär), slipade, spacklade och slipade den igen. Sedan grundmålade jag den för att slutligen måla den ljusblå och skruva tillbaka alla beslag. Så kul!

Det där med skolbänken var ett semesterprojekt, sedan hann det gå några månader innan jag hann med nästa. Det var ett litet sidobord som någon slängt på skräphögen. 

Skivan hade släppt, det var smutsigt och rangligt. Pappa hjälpte mig att byta några skruvar, då blev det stadigt igen. Jag rengjorde den, limmade fast toppskivan och målade den gul. Slutligen limmade jag gul mosaik på toppen pga så sjukt snyggt och dessutom skyddar det skivan som var lite sliten. 

Här är den inte färdig, utan ska målas ett varv till och mosaiken har jag bara lagt dit pga ivrig att se hur det skulle se ut!

Min piece de parade är ett skrivbord som jag olyckligtvis inte dokumenterat särdeles väl. Den här bilden är från den 29 november när jag råkade fylla 41 år och fick världens bästa present i form av kompishäng i verkstaden. Vi åt tårta på bordet som kom att bli grönt.

De kom med högtalare, glögg, tårta, ballong, Pommac och så jäla fint sällskap. <3 Jonas (till vänster) och Frauke (till höger) hjälpte mig med min pagineringsstämpel som jag tänker använda till att numrera ettusen dokument som intygar mina innerligaste tacksägelser, som jag förberett i ett försök att crowdfunda tvåhundratusen kronor. Mer om det nedan.

Här håller jag på att lägga mosaik på ovansidan. Det var lite klurigt för kortsidorna är böjda och jag ville att mosaiken skulle följa den formen.

Jag har också ritat tre motiv som jag tryckt posters av. Jag hade inte någon idé eller tanke när jag gjorde dem, mer än att det var saker som gjorde mig glad – och det är ju typ den allra bästa tanken! Det blev en citron, en kopp av blåvitt porslin med te i och en jelly eller gelé eller vad det nu heter.

Parafraserar även Sara Lidman med en uppmaning att bejaka kreativiteten och nyfikenheten, släppa fram vårt inre barn och utforska världen, livet, varandra och oss själva. Alla posters är stående format, 30×40 cm och kostar 150 kronor. 

Nu till min crowdfundingkampanj! Jag har gjort ettusen emaljerade pins som jag säljer för den ringa summan av tvåhundrafemtio svenska riksdaler styck. Vansinnigt dyrt ju, men låt mig förklara. Jag tänkte såhär, att om jag säljer alla dem så har jag fått in tvåhundratusen kronor (plus femtiotusen i moms till välfärden). Vet ni hur glad jag skulle bli om jag lyckades med det? Jätteglad! Då skulle jag starta en (förhoppningsvis) global rörelse som jag kallar Reloveution, som handlar om att vi måste hitta nya sätt att leva våra liv som inte pajar planeten som vi bor på. Vara mer rädd om våra resurser och varandra. Mer kärlek, mindre ekorrhjul och kass konsumtion. 

Jag skulle göra en asfet klädkollektion av återbrukat tyg, sydd av Kasam. Till det skulle jag göra en kortfilm, kontraktera en supercool författare som jag känner att skriva en novell och rita ett tygmönster som jag skulle be Frösö handtryck producera. Det skulle jag sedan använda till att göra lampskärmar och klä om gamla möbler med. Så jag lovar, de skulle gå till bara bra saker och sippra ut till lokala aktörer som alla jobbar med kvalitet, hantverk och utsökt filosoferande. För jag kan inte göra detta själv, jag vill ju att Nerd Squad ska handla om att hjälpas åt. Let our powers combine är ju liksom själva mottot! Och då vill jag kunna pröjsa, utan att ta läskiga banklån så att allt tillslut handlar om att tjäna pengar som ändå aldrig blir mina och så händer det något och företaget går upp i rök. Vill du stötta Nerd Squad och köpa en pin? Maila mig din adress och swisha 250 kronor till 1231527001. Du får då även ett litet diplom (jag kallar det Certificate of Gratitude) med ett unikt medlemsnummer (thanks to Frauke och Jonas) som jag tänker att du ska kunna använda i framtiden och typ casha in ett glas bubbel på vår feta relesefest eller något sådant!

Jag har också teamat upp med några fantastiska kreatörer som alla jobbar med hållbarhet och återbruk. Det kommer finnas ekotvålar från Malin i Ratan, handgjorda ljus från Jova home och supercoola kläder från Skamlös design till exempel. 

Sedan har jag köpt in lite godis från Byske karamellfabrik som jag förpackat i glasflaskor, te och så finns Maria Soxbos Ställ om!, Isabelle McAllisters Skavank och några andra goa böcker.

 

Hoppas verkligen ni vill komma och hälsa på mig. Jag öppnar på tisdag 12 december klockan 11.00. 

Kommentera

Umeågalaklänningen

Lite om rörelserikedom & vilsenhetens epidemiologi

juni 5, 2023

Nu är det här ju min blogg som jag har mest för att jag tycker det är roligt, så om jag nu har snöat in på något så får jag ju skriva hur mycket jag som helst om det. Idag ska jag berätta för er om vilsenhetens epidemiologi. Vi börjar med en liten inflygning:

 

Jag tror att jag länge varit intresserad av filosofi och existensiella frågor, men inte riktigt hittat min ingång.  För flera år sedan så gick jag en filosofikurs på Folkuniversitetet, men då pratade vi mest om vad Sokrates, Platon och Aristoteles snackade om för 2400 år sedan. Det är säkert jätteintressant, men jag lyckades inte bibehålla peppen för ämnet. 

 

2011 hade vi stängt butiken Popshop som jag varit med och drivit tillsammans med mina föräldrar. Jag sökte lite olika jobb, men fick absolut inget! Jag tyckte det var så knäckande, som att jag inte kunde klara mig om det inte var så att mamma och pappa förbarmade sig. 

 

Jag trevade mig fram och testade lite olika tankar och vid ett tillfälle Vindelns Folkhögskola för att ta reda på om deras konstlinje var något för mig. Jag hade på radion och någonstans i närheten av Vindelns centrum så påbörjades en intervju med en forskare som skrivit en avhandling om existensiell hälsa. Hon pratade om att vilsenhet är som en ny slags folksjukdom och att vi behöver sammanhang, riktning, mening och mål i livet för att bota den. Det var som att hon pratade om mig! Jag minns att jag stannade bilen för att lyssna på hennes intervju.

 

Det blev inte någon konstlinje på Vindelns folkhögskola för min del, men däremot hade jag hittat något annat – min ingång till de här frågorna. Jag beställde Cecilia Melders (för det vara så hon hette, denna makalösa forkare) avhandling Vilsenhetens Epidemiologi. Den var för svår för mig, jag försökte läsa den men inget fastnade. Däremot minns jag tydligt vilket intryck intervjun gjort så, jag har tagit upp ämnet vid ett flertal tillfällen. 

 

Ett var när jag höll invigningstal för Eljest när vi öppnade på Vasaplan. Då kallade jag mig Kapten på Eljestskutan och pratade om hur viktigt det är med en riktning och kompass för att inte segla vilse. 

 

Ett annat tillfälle var våren 2020 när jag just fött Eira, Eljest hade gått i konkurs och jag drabbades av minst sagt katastroftankar. Då kom jag i kontakt med en UNDERBAR psykolog specialiserad på nyförlösta mödrar. Jag vet inte vad hon gjorde, men på något vis lyckades hon successivt lugna mina stackars nerver, bara genom att prata. 

Vid den sista träffen berättade jag för henne om radiointervjun som jag hört nio år tidigare och att jag hade en dröm om att göra en berättarföreställning som handlar om vilsenhetens epidemiologi.  Jag gav henne boken och sa att jag hoppades att hon skulle ha större nytta av den genom att faktiskt kunna tillgodogöra sig innehållet i den och att jag vill göra föreställningen tillsammans med henne. Det visade sig att en av hennes lärare hade varit med och skrivit förordet till avhandlingen! Jag väljer att se det som ett tecken att jag var något på spåren!

 

Ytterligare ett tillfälle som jag vill berätta om där jag babblat på om den här avhandlingen som jag i själva verket inte läst, var när jag (hösten 2022) var på en konferens om Rörelserikedom. Här är en video med supercoola Dean Kriellaars som kommer från Canada och typ är rörelserikedomens urfader. 

Jag såg att en viss Niklas Huss skulle vara med i programmet och prata om något som kallas Mind Shift. I det här klippet från Umecomfestivalen 2021 så berättar Roger Filipsson på Coompanion om vad han svarade när jag föreslog att vi skulle starta en global rörelse för att förändra hur vi såg på pengar, framgång och lycka. Han sa att det påminde om något som redan fanns, nämligen Mind Shift. 

Så jag var nyfiken på att höra vad den här Niklas hade att säga och jag kan säga att det var som ljuv musik! Han berättade bland annat om WHO:s definition av psykisk hälsa:

”Mental health is a state of mental well-being that enables people to cope with the stresses of life, realize their abilities, learn well and work well, and contribute to their community. It is an integral component of health and well-being that underpins our individual and collective abilities to make decisions, build relationships and shape the world we live in.”

Extra fint och inspirerande tycker jag att det här fick utrymme under en konferens som handlar om typ motion! Det var så befriande att höra att deras syn på att röra sig inte alls var kopplat till prestation, utan sin egen glädje, hälsa och livskvalitet. Och att det. sitter så tätt ihop med vår psykiska hälsa. 

 

Efter Niklas hade pratat var det dags för lunch och av en slump så hamnade jag alldeles intill honom. Vi började prata och jag kände ett omedelbart släktskap! Sedan tog vi bussen tillbaka till stan (ety detta tog plats på Mötesplats Stöcke) och gick på Fika där Change The Game-gänget höll en superfin workshop tillsammans med seniortorget. 

Jag pratade vidare med Niklas och berättade om den gången jag hört en forskare som heter Cecilia Melder på radion. Han sa då:

-Cecilia! Henne jobbar jag med, jag har hennes samtalskort här! och så fiskade han upp en liten kortlek som hon tagit fram med utgångspunkt från sin avhandling. Jag höll på att få dåndimpen, beställde en kopp rooibos chai och bad om en selfie. Sedan dess har jag inte släppt Niklas, utan hoppas kunna boka honom och kanske även Cecilia för ett Umecomevent senare i höst. Är det här inte en aspekt av Det goda livet i den klimatneutrala staden, då vet jag inte vad!

Så, det är min jättelånga historia om hur ämnet Vilsenhetens epidemiologi har figurerat i mitt liv under ett decennium. För min del får det gärna hänga med vidare i något sekel eller så, tillsammans med en massa rörelserikedom!

Kommentera

TRANSFORMATION

juni 4, 2023

Jag minns inte hur det gick till, men jag fick väl ett il och tyckte att omslaget var megasnyggt så jag beställde Rickard Söderbergs bok Transformation. 

Sedan låg den hemma en månad eller så, tills jag fick ett nytt il och läste ut den på två kvällar. Och nu vill jag berätta för er om den här boken!

Jag har egentligen ingen relation alls till Rickard eller hans musik, men det är något som gjort att jag spontant bara gillar honom. Kanske att han verkar vara helt sig själv?

Nu när jag läst hans bok så tycker jag ännu mer om honom, för han lever verkligen efter sina värderingar. Han intresserar sig för dofter och vill dofta så som han känner sig och väljer därför parfym efter tillfälle och sinnesstämning. Han tycker det är något ceremoniellt med att sätta sig och sminka sig, välja färger efter humör, energinivå och känsla. 

För hans del så var det tydligen på Victoriadagen 2019 som det blev tydligt att han behövde göra en livsstilsförändring. Han pratar om att det var både ett inre mörker, stress och att han förlorat glädjen i att sjunga genom att vara en kugge i ett operamaskineri som hattade runt på jorden utan att hinna med att varesig uppleva var han var eller vilka människor som fanns i publiken. 

Så han hoppade av den cirkusen och började sjunga operetter (som tydligen anses mycket ocoolt att göra om en vill va med och sjunga på de stora operahusen) på mindre scener, där det faktiskt gick att se folk i ögonen. Och sedan la han om sin kost och började röra på sig – men lystring för nu kommer jag till det viktiga i kråksången: han gjorde det som var kul, så att det skulle bli en bestående förändring! Han ville leka och här jublar min inre femtonåring som avskydde skolidrotten, men älskade att vara i stallet och rida. 

 

Det var det här som jag tycke var så frigörande när jag var med på en konferens med Change The Game om Rörelserikedom förra hösten, för där hade de hittat ett annat språk att prata om motion på – så att det fanns ingångar för även en sådan som mig att hitta min rörelseidentitet. Om vi hittar den, så kan vi hålla oss fysiskt aktiva genom hela livet! Hurra! Fram för mer lek och trams och att sport och kost inte ska handla om prestation eller bantning – utan om att njuta av livet och ta hand om det!

För detta tackar jag dig Rickard. Och för att du är en förebild som praktiserar ditt ikigai, varesig du vet vad det är eller inte (som tex att du gav ut den här boken bara för att du kände för det, på ditt eget bolag). Och för att du introducerade mig för de sju fyrtornen stillheten, musiken, snällheten, förlåtelsen, närvaron, generositeten och tacksamheten.

Vill ni låna och läsa om dem också (och om när Rickard blev påpucklad (men snällt) av självaste Dalai Llama), så säg till så löser vi det!


Jag tycker det här var en inspirerande bok på temat ett gott liv och att det inte handlar om att göra karriär, utan följa sina drömmar och ta vara på livet. Utmana sig själv, samtidigt som vi måste komma ihåg att varva ner och komma till ro. Heja alla Rickards i hela världen!

Kommentera

En liten övning

maj 4, 2023

Den 19 april befann jag mig på Clarin Hotel i Umeå för att hålla låda på slutkonferensen av Region Västerbottens projekt Hållbar Regional Utveckling.

 

När jag får den här typen av förfrågningar drabbas jag omedelbart av imposter syndrome.

”Bluffsyndromet är en informell psykologisk term som myntades på 1970-talet för att beskriva hur vissa personer har svårt att internalisera sina förmågor eller prestationer. Trots yttre tecken på kompetens är de som lider av bluffsyndromet övertygade om att de är ”bluffar” och inte förtjänar den framgång de har nått. Tecken på framgång avfärdas som tur, tajming eller att ha lurat andra att tro att de är mer kompetenta än de själva tror att de är.” – Wikipedia 

Sedan frammanar jag min inre Pippi Långstump och tänker ”Hur svårt kan det va?” och så snickrar jag ihop något. 

 

Den här gången blev det en trestegsraket där vi skulle idégenerera kring hur vi som befann oss i lokalen (politiker och kommuntjänstemän från olika delar av Västerbotten) kan ta vara på våra resurser och superkrafter och tillsammans rädda världen ( eller i alla fall hålla vår del av Parisavtalet). 

Syftet med övningen var att skapa pepp och energi i klimatarbetet, bli kompisar med varandra, ha kul och samtidigt försöka göra världen lite bättre.

 

Nu vet jag inte om jag egentligen lyckades speciellt bra, men övningen i sig tycker jag är ganska smart, så om ni vill göra den på er arbetsplats så får ni den av mig här:

 

1. Vi börjar med att checka in. Jag bad dem vända sig till någon vid sitt bord (gärna som de inte kände) och berätta sitt namn, vad som får dem på bra humör och vilka förväntningar de hade för kommande halvtimme.

 

2. Vi började med att ta reda på vad det innebär att klara uppgiften, alltså hålla vår del av Parisavtalet. Det gjorde vi genom att se den här filmen om Umeås lokala koldioxidbudget:

 

3. Efter att jag sagt tack och förlåt för att jag utsatte er för denna snillrika, men ack så amatörmässigt producerade film, så började själva workshoperiet. Jag redogjorde efter bästa förmåga om Ikigai, ni vet den japanska teorin om vad som ger våra liv syfte, mål och mening?

De fick några minuter på sig att se om det gick att hitta något som kombinerade dessa fyra områden.  Min tanke var att var och en skulle hitta sin inre drivkraft och motivation till att engagera sig. Som politiker och kommuntjänstemän har vi ju massor att bidra med och möjligheter att påverka!

4. Sedan hastade vi vidare till dagens andra övning: Identifiera resurser. Frågan var: ”Vilka resurser har du eller din organisation som kan bidra till att vi klarar att uppnå vår del av Parisavtalet?” och sedan hade jag ett litet förtydligande om vad jag tänkte kunde vara en resurs, tex kunskap, kompetens, egenskaper, förmågor, pengar, tid, engagemang, mindset, kontakter, lokaler, mandat, utrustning med mera. 

Jag bad dem skriva dem på post-it-lappar (en lapp för varje resurs) för det har jag sett är en grej när man håller publika workshops och jag vill ju gärna framstå som att jag visste vad jag höll på med.

 

5. Slutligen, den sista övningen: Ta post-it-lapparna och vänd er till de som sitter runt ert bord. I det här fallet satt runt fem personer runt varje bord. Vilka idéer får ni om ni börjar kombinera era resurser med varandra? 

 

Genom den här lilla trestegsraketen så tänkte jag att vi dels har identifierat våra egna drivkrafter och vad som motiverar oss, dels hittat vilka resurser som vi har inom vår organisation och om vi kan komma på nya sätt att kombinera dem med andras – så att vi kan hjälpas åt att klara vår del av Parisavtalet!

Det här kan ni ju byta ut till vilket ämne som helst, det behöver ju inte handla om det. 

 

6. Sedan frågade jag om det var någon som ville berätta om någon idé som kommit fram, som en liten redovisning.

7. Utcheckning genom att vända sig till en bordskompis och berätta vad man tyckte omtar med sig härifrån?


Tyckte du att det här lät som en bra övning, så ta den och sprid den för vinden. Här nere kan du ladda ner en liten template jag gjorde för Ikigai-övningen. Den är A4-format så det är bara att skriva ut.


LYCKA TILL!

Kommentera
I samarbete med Kasam, Fotograf Fredrik Larsson, Pia Stylist och Umeågalan

Umeågalaklänningen

januari 24, 2023

En rolig sak som jag fick göra i fjol, var att leda dagprogrammet av Umeågalan tillsammans med ingen mindre än Sverker Olofsson!

Foto: Samuel Pettersson

Det var nervöst såklart, men mest bara jättejättekul! Men vad skulle jag ha på mig? Jag ville passa på att liksom göra ett statement, lyfta vårt lokala näringsliv (dah, det är ju liksom en näringslivsgala) och samtidigt vara lite kul. Och känna mig fin såklart.

Jag kom på idén att göra en lite speciell långklänning i siden som involverar inte färre än tre olika Umeåföretag!

Jag började med att rita en skiss på modellen på klänningen.

Sedan frågade jag fotograf Fredrik Larsson om jag fick använda en bild som han tagit med drönare över Umeå och det fick jag. Den beställde jag på ett tryck på siden, 200×130 cm stort, två spegelvända versioner. Så totalt fyra meter tyg blev det. Det gjorde jag för att jag tänkte att motivet skulle sitta ihop ”sömlöst” så att säga, i sidsömmen. 

Foto: Fredrik Larsson

Sedan gick jag till textilstudion Kasam, som jag varit med och startat upp tillsammans med Röda Korset. De hjälpte mig att göra både mönsterkonstruktion och sy upp den. 

Det blev lite fixande och trixande. Vi försökte få in överdelen och rosetten så de hamnade uppe på himlen och att horisonten gick precis i midjan.

Sedan funderade vi på hur vi skulle få in så mycket av bilden som möjligt på kjolen. Jag hade velat ha typ en halvcirkelkjol, men då försvann Väven, så vi bestämde att helt sonika göra den helt rakt och ta med hela bilden, rynka ihop den och för komfort samt att den ska passa olika storlekar: resår i midjan.

Såhär blev den!

Foto: Fredrik Larsson
Foto: Fredrik Larsson
Foto: Fredrik Larsson
Foto: Fredrik Larsson

Det tredje företaget inblandat i kompotten är Pia Stylist, där ni nu kan hyra den för femhundra kronor – och allt överskott går direkt till Kasam! 

Jag hoppas få se den på er och är det så att du hyr den, lägg gärna upp bilder på Instagram och hashtagga #umeågalaklänningen så kan vi följa den och er på resan!

Det får sitta en liten Nerd Squad etikett i den, för detta måste ju vara ett utmärkt exempel på samarbete! Join the Nerd Squad – Let our powers combine! 🙂

Kommentera

Världens barn

september 7, 2024

Genom mitt jobb på kommunen har jag fått möjligheten att engagera mig i Radiohjälpens insamling till Världens barn. 


Det är nämligen så att de har något som kallas Kommunkampen, där landets alla 290 kommuner tävlar om att samla in mest pengar per capita. En vecka före den stora galan, sänds ett program som heter Startskottet och i år sänds det från Torsby, Östersund och Umeå!


Programledare är Adrian Alebo Andersson, som alla barn känner igen från SVT Sommarlov.


Mitt uppdrag är att försöka samordna ett event som SVT kommer sända ifrån och veva igång så mycket engagemang som jag bara kan för att samla in så mycket pengar som vi bara kan så att de tretton biståndsorganisationerna som får dela på pengar kan göra så mycket bra insatser som de bara kan för barn runtom i världen.


Vi kommer att hålla till i kommunens lokal som heter Dialogen, ni vet den där länken som förband Eljest med Gamla bibliotekscaféet en gång i tiden? Ni kommer hitta det om ni siktar på korsningen Rådhusesplanaden-Skolgatan, för det kommer vara tält och grejer utanför också. 


Där kommer PMU ha en pop up butik, det kommer gå att köpa Världens barn-bullar av Rädda barnen, Godtemplardricka från IOGT NTO, testa orättvis fiskdamm, se på modevisning, snacka med Adrian och jag håller på att sätta ihop en design pop up butik med lokala hantverkare. Jag söker också privatpersoner som vill sälja urvuxna barnkläder, färdiglästa böcker, leksaker, sticklingar, skor, spel… ja, ni fattar. Vill du vara med? Säg till mig!

Själv har jag startat en egen bössa med målet att samla in en krona för varje medborgare i Umeå, 133.091 stycken.

 

Jag har också någon idé att baka drömmar och sälja för att få in pengar till insamlingen. Vill du hjälpa mig att baka? Jag har så många idéer på saker vi kan göra för att samla in pengar, men jag hinner inte allt själv. Vill någon hjälpa mig att göra en tipsrunda med frågor om Umeå tex? Om man går tipsrundan och svarar rätt, så är man med och tävlar om ett pris och så kostar det typ 50 kr att gå, som går till insamlingen.

 

Vill ni måla något som vi kan sälja? Ska vi plogga (plocka skräp och jogga)? Sälja biljetter till ett event? 

 

Insamlingen Världens Barn går till barns rätt till hälsa, skola och trygghet runt om i världen. Pengarna används bland annat till att behandla barn för undernäring och ge dem tillgång till rent vatten, skydda och stötta barn i områden där det pågår väpnade konflikter och möjliggöra skolgång för barn som tvingats fly sina hem.

Här kan du läsa om några av projekten som får stöd från insamlingen.  

 

Kom igen nu alla snällisar som jag känner! Umeå tillsammans för världens barn!

Kommentera

pin

Välkommen till min dagdröm

december 22, 2023

Länge har jag fantiserat om detta. Funderat, önskat, klurat. Tagit några steg, gjort något och sedan funderat och fantiserat lite till – och nu finns den på riktigt! Älskar att ta mina fantasivärldar ut i verkligheten. 

 

Det blev nästan precis som jag tänkt, denna första version.  Lite som att kliva in i en regnbåge.

Det är så mycket nostalgi i detta med att sätta upp en butik och fixa med skrivna kvitton, stämpla påsar, slå in paket och lyssna på min bästa julspellista. 

Mina barn kom och hälsade på mig efter skola och föris en dag och det var en storslagen känsla, att jag är mamma nu. Deras mamma. Jag är samma person som slagit in paket och sjåat under julhandeln på både Popshop och Eljest, nu är de här med mig och hjälpte till. Jag är så stolt över dem, hoppas de är (eller kommer att bli sedan när de är lite större) stolta över sin lilla mamma med. 

Såhär fint stämplade de påsarna och vi slog även in ett paket, men det får inte vara med på bild för det är en hemlig julklapp till deras pappa. Säg inget!

Någon frågade vad det var för ciruklärt med Blossaglöggen och jag måste erkänna att den bara fick vara med för att den är så snygg, jag menar rosa och guld. Omg.

Något annat som är rosa och guld är världens dyraste pin och nu vill jag motivera varför den är värd 250 svenska riksdaler. 

Nästa dagdröm är en slags polyptyk. Jag vet inte om det är rätt ord, men alltså jag ser detta framför mig: en klädkollektion, en kortfilm, en novell och ett mönster tryckt på tyg (som vi klätt om gamla möbler och lampskärmar med). Detta firas med en helsickes fet releasefest med konsert, högläsning, modevisning och allmänt kul och hallabaloo.

Alla de här olika delarna sitter ihop, i ett gemensamt tema. Jag har någon slags vag idé om vad det ska vara, men jag har inte riktigt bestämt mig ännu så jag håller på det lite till. Min tanke är att tex på plaggen så kan det finnas citat ur boken, filmen berättar en historia som kanske är ett annat perspektiv på boken och tygmönstret är ytterligare ett. 

Jag kan ju inte göra detta helt själv, utan behöver liera mig med andra. Let our powers combine, ni vet. För att göra en klädkollektion så behövs någon som har en designidé, någon som ritar mönster och graderar i olika storlekar, det ska hittas tyger, någon behöver sy dem och sedan ska plaggen fotas och då behövs modeller och en fotograf och kanske hjälp med smink och hår och sedan ska de marknadsföras och förmodligen packas och postas. För att göra en film så behöver någon ha en idé, det behövs skrivas manus, personer kontaktas för att vara med, någon behöver filma, det ska klippas och så tycker jag det behövs musik och lite grafik. Mer då? Någon behöver rita tygmönstret, någon behöver göra tyget och någon ska frakta det till tryckeriet och så väl där är det ju bra om någon som kan trycka kan göra det. Sedan ska någon hitta begagnade möbler och någon ska klä om dem med nämnda tyg. En bok ska skrivas, layoutas, korrekturläsas och så ska ju även den tryckas. Jamen ni fattar. Det är en del att göra. 

 

Jag ser på min roll som någon slags orkesterledare, en dirigent som får ensemblen att ljuda i samklang. Några platser i orkestern har jag redan tillsatt, mer eller mindre utan deras vetande. Frida Selander kommer för alltid ha en speciell plats i mitt hjärta och jag har frågat om jag från låna en av hennes låtar till filmen. Jag hoppas också att hon kan och vill komma och spela på releasefesten. Frösö handtryck skulle vara mitt förstahandsval för att trycka tyget och jag har lite löst diskuterat med Jessica Persikamy Eriksson om att rita ett mönster!

Jag har pratat med Johan Filmoraklet Lundström om att filma och jag tror vi kan klippa tillsammans. Först har jag tänkt att jag och mina närmsta vänner och kollegor kan medverka i filmen, men jag skulle också gärna samarbeta med Profilteatern för jag tycker så mycket om Tobias och Frida (de vet inte om detta ännu) som jag träffade på Umeågalan 2022 och det är också de som var med i filmen om 400 år av tjafs, som jag tycker är så fin!

Men vad vet jag, kanske sitter du med en idé om ett smycke, ett plagg, en idé för en poster, är grym på marknadsföring, eller kanske är du peppad på att styra upp releasefesten? Let our powers combine!

Du är välkommen att vara med i denna världsförbättrarorkester! Hör av er till dirigent Ida Hillebjörk på ida.hillebjork@gmail.com

Och välkomna förbi min dagdröm/pop up shopen, jag finns där till och med lördag 23/12 klockan 15.00! Ta rulltrappan upp en våning så hittar ni mig i hörnet till höger, intill KappAhl. 

Kommentera

Världens barn

Nerd Squad Pop Up Shop

december 8, 2023

Ett år efter urspungsplanen är det dags, nästa vecka öppnar jag min första Nerd Squad pop up shop! Äntligen har jag ett eget företag igen och idag fixade jag mitt abonnemang på bokföringsprogrammet Fortnox. Precis som på den gamla goda tiden, jag blev riktigt nostalgisk och nästan lycklig när jag gick in och ändrade i kontoplanen så att allt ska bli rätt från början.

Överhuvudtaget har hela företagandet bidragit med mycket lycka i mitt liv. Älskar att slipa, spackla och måla trasiga möbler! 

Den här skolbänken köpte jag på Andra Varvet i somras. Skruvade loss alla beslag, la dem i ättikslösning för det hade jag läst skulle göra dem shiny (funkade sådär), slipade, spacklade och slipade den igen. Sedan grundmålade jag den för att slutligen måla den ljusblå och skruva tillbaka alla beslag. Så kul!

Det där med skolbänken var ett semesterprojekt, sedan hann det gå några månader innan jag hann med nästa. Det var ett litet sidobord som någon slängt på skräphögen. 

Skivan hade släppt, det var smutsigt och rangligt. Pappa hjälpte mig att byta några skruvar, då blev det stadigt igen. Jag rengjorde den, limmade fast toppskivan och målade den gul. Slutligen limmade jag gul mosaik på toppen pga så sjukt snyggt och dessutom skyddar det skivan som var lite sliten. 

Här är den inte färdig, utan ska målas ett varv till och mosaiken har jag bara lagt dit pga ivrig att se hur det skulle se ut!

Min piece de parade är ett skrivbord som jag olyckligtvis inte dokumenterat särdeles väl. Den här bilden är från den 29 november när jag råkade fylla 41 år och fick världens bästa present i form av kompishäng i verkstaden. Vi åt tårta på bordet som kom att bli grönt.

De kom med högtalare, glögg, tårta, ballong, Pommac och så jäla fint sällskap. <3 Jonas (till vänster) och Frauke (till höger) hjälpte mig med min pagineringsstämpel som jag tänker använda till att numrera ettusen dokument som intygar mina innerligaste tacksägelser, som jag förberett i ett försök att crowdfunda tvåhundratusen kronor. Mer om det nedan.

Här håller jag på att lägga mosaik på ovansidan. Det var lite klurigt för kortsidorna är böjda och jag ville att mosaiken skulle följa den formen.

Jag har också ritat tre motiv som jag tryckt posters av. Jag hade inte någon idé eller tanke när jag gjorde dem, mer än att det var saker som gjorde mig glad – och det är ju typ den allra bästa tanken! Det blev en citron, en kopp av blåvitt porslin med te i och en jelly eller gelé eller vad det nu heter.

Parafraserar även Sara Lidman med en uppmaning att bejaka kreativiteten och nyfikenheten, släppa fram vårt inre barn och utforska världen, livet, varandra och oss själva. Alla posters är stående format, 30×40 cm och kostar 150 kronor. 

Nu till min crowdfundingkampanj! Jag har gjort ettusen emaljerade pins som jag säljer för den ringa summan av tvåhundrafemtio svenska riksdaler styck. Vansinnigt dyrt ju, men låt mig förklara. Jag tänkte såhär, att om jag säljer alla dem så har jag fått in tvåhundratusen kronor (plus femtiotusen i moms till välfärden). Vet ni hur glad jag skulle bli om jag lyckades med det? Jätteglad! Då skulle jag starta en (förhoppningsvis) global rörelse som jag kallar Reloveution, som handlar om att vi måste hitta nya sätt att leva våra liv som inte pajar planeten som vi bor på. Vara mer rädd om våra resurser och varandra. Mer kärlek, mindre ekorrhjul och kass konsumtion. 

Jag skulle göra en asfet klädkollektion av återbrukat tyg, sydd av Kasam. Till det skulle jag göra en kortfilm, kontraktera en supercool författare som jag känner att skriva en novell och rita ett tygmönster som jag skulle be Frösö handtryck producera. Det skulle jag sedan använda till att göra lampskärmar och klä om gamla möbler med. Så jag lovar, de skulle gå till bara bra saker och sippra ut till lokala aktörer som alla jobbar med kvalitet, hantverk och utsökt filosoferande. För jag kan inte göra detta själv, jag vill ju att Nerd Squad ska handla om att hjälpas åt. Let our powers combine är ju liksom själva mottot! Och då vill jag kunna pröjsa, utan att ta läskiga banklån så att allt tillslut handlar om att tjäna pengar som ändå aldrig blir mina och så händer det något och företaget går upp i rök. Vill du stötta Nerd Squad och köpa en pin? Maila mig din adress och swisha 250 kronor till 1231527001. Du får då även ett litet diplom (jag kallar det Certificate of Gratitude) med ett unikt medlemsnummer (thanks to Frauke och Jonas) som jag tänker att du ska kunna använda i framtiden och typ casha in ett glas bubbel på vår feta relesefest eller något sådant!

Jag har också teamat upp med några fantastiska kreatörer som alla jobbar med hållbarhet och återbruk. Det kommer finnas ekotvålar från Malin i Ratan, handgjorda ljus från Jova home och supercoola kläder från Skamlös design till exempel. 

Sedan har jag köpt in lite godis från Byske karamellfabrik som jag förpackat i glasflaskor, te och så finns Maria Soxbos Ställ om!, Isabelle McAllisters Skavank och några andra goa böcker.

 

Hoppas verkligen ni vill komma och hälsa på mig. Jag öppnar på tisdag 12 december klockan 11.00. 

Kommentera

Umeågalaklänningen

Lite om rörelserikedom & vilsenhetens epidemiologi

juni 5, 2023

Nu är det här ju min blogg som jag har mest för att jag tycker det är roligt, så om jag nu har snöat in på något så får jag ju skriva hur mycket jag som helst om det. Idag ska jag berätta för er om vilsenhetens epidemiologi. Vi börjar med en liten inflygning:

 

Jag tror att jag länge varit intresserad av filosofi och existensiella frågor, men inte riktigt hittat min ingång.  För flera år sedan så gick jag en filosofikurs på Folkuniversitetet, men då pratade vi mest om vad Sokrates, Platon och Aristoteles snackade om för 2400 år sedan. Det är säkert jätteintressant, men jag lyckades inte bibehålla peppen för ämnet. 

 

2011 hade vi stängt butiken Popshop som jag varit med och drivit tillsammans med mina föräldrar. Jag sökte lite olika jobb, men fick absolut inget! Jag tyckte det var så knäckande, som att jag inte kunde klara mig om det inte var så att mamma och pappa förbarmade sig. 

 

Jag trevade mig fram och testade lite olika tankar och vid ett tillfälle Vindelns Folkhögskola för att ta reda på om deras konstlinje var något för mig. Jag hade på radion och någonstans i närheten av Vindelns centrum så påbörjades en intervju med en forskare som skrivit en avhandling om existensiell hälsa. Hon pratade om att vilsenhet är som en ny slags folksjukdom och att vi behöver sammanhang, riktning, mening och mål i livet för att bota den. Det var som att hon pratade om mig! Jag minns att jag stannade bilen för att lyssna på hennes intervju.

 

Det blev inte någon konstlinje på Vindelns folkhögskola för min del, men däremot hade jag hittat något annat – min ingång till de här frågorna. Jag beställde Cecilia Melders (för det vara så hon hette, denna makalösa forkare) avhandling Vilsenhetens Epidemiologi. Den var för svår för mig, jag försökte läsa den men inget fastnade. Däremot minns jag tydligt vilket intryck intervjun gjort så, jag har tagit upp ämnet vid ett flertal tillfällen. 

 

Ett var när jag höll invigningstal för Eljest när vi öppnade på Vasaplan. Då kallade jag mig Kapten på Eljestskutan och pratade om hur viktigt det är med en riktning och kompass för att inte segla vilse. 

 

Ett annat tillfälle var våren 2020 när jag just fött Eira, Eljest hade gått i konkurs och jag drabbades av minst sagt katastroftankar. Då kom jag i kontakt med en UNDERBAR psykolog specialiserad på nyförlösta mödrar. Jag vet inte vad hon gjorde, men på något vis lyckades hon successivt lugna mina stackars nerver, bara genom att prata. 

Vid den sista träffen berättade jag för henne om radiointervjun som jag hört nio år tidigare och att jag hade en dröm om att göra en berättarföreställning som handlar om vilsenhetens epidemiologi.  Jag gav henne boken och sa att jag hoppades att hon skulle ha större nytta av den genom att faktiskt kunna tillgodogöra sig innehållet i den och att jag vill göra föreställningen tillsammans med henne. Det visade sig att en av hennes lärare hade varit med och skrivit förordet till avhandlingen! Jag väljer att se det som ett tecken att jag var något på spåren!

 

Ytterligare ett tillfälle som jag vill berätta om där jag babblat på om den här avhandlingen som jag i själva verket inte läst, var när jag (hösten 2022) var på en konferens om Rörelserikedom. Här är en video med supercoola Dean Kriellaars som kommer från Canada och typ är rörelserikedomens urfader. 

Jag såg att en viss Niklas Huss skulle vara med i programmet och prata om något som kallas Mind Shift. I det här klippet från Umecomfestivalen 2021 så berättar Roger Filipsson på Coompanion om vad han svarade när jag föreslog att vi skulle starta en global rörelse för att förändra hur vi såg på pengar, framgång och lycka. Han sa att det påminde om något som redan fanns, nämligen Mind Shift. 

Så jag var nyfiken på att höra vad den här Niklas hade att säga och jag kan säga att det var som ljuv musik! Han berättade bland annat om WHO:s definition av psykisk hälsa:

”Mental health is a state of mental well-being that enables people to cope with the stresses of life, realize their abilities, learn well and work well, and contribute to their community. It is an integral component of health and well-being that underpins our individual and collective abilities to make decisions, build relationships and shape the world we live in.”

Extra fint och inspirerande tycker jag att det här fick utrymme under en konferens som handlar om typ motion! Det var så befriande att höra att deras syn på att röra sig inte alls var kopplat till prestation, utan sin egen glädje, hälsa och livskvalitet. Och att det. sitter så tätt ihop med vår psykiska hälsa. 

 

Efter Niklas hade pratat var det dags för lunch och av en slump så hamnade jag alldeles intill honom. Vi började prata och jag kände ett omedelbart släktskap! Sedan tog vi bussen tillbaka till stan (ety detta tog plats på Mötesplats Stöcke) och gick på Fika där Change The Game-gänget höll en superfin workshop tillsammans med seniortorget. 

Jag pratade vidare med Niklas och berättade om den gången jag hört en forskare som heter Cecilia Melder på radion. Han sa då:

-Cecilia! Henne jobbar jag med, jag har hennes samtalskort här! och så fiskade han upp en liten kortlek som hon tagit fram med utgångspunkt från sin avhandling. Jag höll på att få dåndimpen, beställde en kopp rooibos chai och bad om en selfie. Sedan dess har jag inte släppt Niklas, utan hoppas kunna boka honom och kanske även Cecilia för ett Umecomevent senare i höst. Är det här inte en aspekt av Det goda livet i den klimatneutrala staden, då vet jag inte vad!

Så, det är min jättelånga historia om hur ämnet Vilsenhetens epidemiologi har figurerat i mitt liv under ett decennium. För min del får det gärna hänga med vidare i något sekel eller så, tillsammans med en massa rörelserikedom!

Kommentera

TRANSFORMATION

juni 4, 2023

Jag minns inte hur det gick till, men jag fick väl ett il och tyckte att omslaget var megasnyggt så jag beställde Rickard Söderbergs bok Transformation. 

Sedan låg den hemma en månad eller så, tills jag fick ett nytt il och läste ut den på två kvällar. Och nu vill jag berätta för er om den här boken!

Jag har egentligen ingen relation alls till Rickard eller hans musik, men det är något som gjort att jag spontant bara gillar honom. Kanske att han verkar vara helt sig själv?

Nu när jag läst hans bok så tycker jag ännu mer om honom, för han lever verkligen efter sina värderingar. Han intresserar sig för dofter och vill dofta så som han känner sig och väljer därför parfym efter tillfälle och sinnesstämning. Han tycker det är något ceremoniellt med att sätta sig och sminka sig, välja färger efter humör, energinivå och känsla. 

För hans del så var det tydligen på Victoriadagen 2019 som det blev tydligt att han behövde göra en livsstilsförändring. Han pratar om att det var både ett inre mörker, stress och att han förlorat glädjen i att sjunga genom att vara en kugge i ett operamaskineri som hattade runt på jorden utan att hinna med att varesig uppleva var han var eller vilka människor som fanns i publiken. 

Så han hoppade av den cirkusen och började sjunga operetter (som tydligen anses mycket ocoolt att göra om en vill va med och sjunga på de stora operahusen) på mindre scener, där det faktiskt gick att se folk i ögonen. Och sedan la han om sin kost och började röra på sig – men lystring för nu kommer jag till det viktiga i kråksången: han gjorde det som var kul, så att det skulle bli en bestående förändring! Han ville leka och här jublar min inre femtonåring som avskydde skolidrotten, men älskade att vara i stallet och rida. 

 

Det var det här som jag tycke var så frigörande när jag var med på en konferens med Change The Game om Rörelserikedom förra hösten, för där hade de hittat ett annat språk att prata om motion på – så att det fanns ingångar för även en sådan som mig att hitta min rörelseidentitet. Om vi hittar den, så kan vi hålla oss fysiskt aktiva genom hela livet! Hurra! Fram för mer lek och trams och att sport och kost inte ska handla om prestation eller bantning – utan om att njuta av livet och ta hand om det!

För detta tackar jag dig Rickard. Och för att du är en förebild som praktiserar ditt ikigai, varesig du vet vad det är eller inte (som tex att du gav ut den här boken bara för att du kände för det, på ditt eget bolag). Och för att du introducerade mig för de sju fyrtornen stillheten, musiken, snällheten, förlåtelsen, närvaron, generositeten och tacksamheten.

Vill ni låna och läsa om dem också (och om när Rickard blev påpucklad (men snällt) av självaste Dalai Llama), så säg till så löser vi det!


Jag tycker det här var en inspirerande bok på temat ett gott liv och att det inte handlar om att göra karriär, utan följa sina drömmar och ta vara på livet. Utmana sig själv, samtidigt som vi måste komma ihåg att varva ner och komma till ro. Heja alla Rickards i hela världen!

Kommentera

En liten övning

maj 4, 2023

Den 19 april befann jag mig på Clarin Hotel i Umeå för att hålla låda på slutkonferensen av Region Västerbottens projekt Hållbar Regional Utveckling.

 

När jag får den här typen av förfrågningar drabbas jag omedelbart av imposter syndrome.

”Bluffsyndromet är en informell psykologisk term som myntades på 1970-talet för att beskriva hur vissa personer har svårt att internalisera sina förmågor eller prestationer. Trots yttre tecken på kompetens är de som lider av bluffsyndromet övertygade om att de är ”bluffar” och inte förtjänar den framgång de har nått. Tecken på framgång avfärdas som tur, tajming eller att ha lurat andra att tro att de är mer kompetenta än de själva tror att de är.” – Wikipedia 

Sedan frammanar jag min inre Pippi Långstump och tänker ”Hur svårt kan det va?” och så snickrar jag ihop något. 

 

Den här gången blev det en trestegsraket där vi skulle idégenerera kring hur vi som befann oss i lokalen (politiker och kommuntjänstemän från olika delar av Västerbotten) kan ta vara på våra resurser och superkrafter och tillsammans rädda världen ( eller i alla fall hålla vår del av Parisavtalet). 

Syftet med övningen var att skapa pepp och energi i klimatarbetet, bli kompisar med varandra, ha kul och samtidigt försöka göra världen lite bättre.

 

Nu vet jag inte om jag egentligen lyckades speciellt bra, men övningen i sig tycker jag är ganska smart, så om ni vill göra den på er arbetsplats så får ni den av mig här:

 

1. Vi börjar med att checka in. Jag bad dem vända sig till någon vid sitt bord (gärna som de inte kände) och berätta sitt namn, vad som får dem på bra humör och vilka förväntningar de hade för kommande halvtimme.

 

2. Vi började med att ta reda på vad det innebär att klara uppgiften, alltså hålla vår del av Parisavtalet. Det gjorde vi genom att se den här filmen om Umeås lokala koldioxidbudget:

 

3. Efter att jag sagt tack och förlåt för att jag utsatte er för denna snillrika, men ack så amatörmässigt producerade film, så började själva workshoperiet. Jag redogjorde efter bästa förmåga om Ikigai, ni vet den japanska teorin om vad som ger våra liv syfte, mål och mening?

De fick några minuter på sig att se om det gick att hitta något som kombinerade dessa fyra områden.  Min tanke var att var och en skulle hitta sin inre drivkraft och motivation till att engagera sig. Som politiker och kommuntjänstemän har vi ju massor att bidra med och möjligheter att påverka!

4. Sedan hastade vi vidare till dagens andra övning: Identifiera resurser. Frågan var: ”Vilka resurser har du eller din organisation som kan bidra till att vi klarar att uppnå vår del av Parisavtalet?” och sedan hade jag ett litet förtydligande om vad jag tänkte kunde vara en resurs, tex kunskap, kompetens, egenskaper, förmågor, pengar, tid, engagemang, mindset, kontakter, lokaler, mandat, utrustning med mera. 

Jag bad dem skriva dem på post-it-lappar (en lapp för varje resurs) för det har jag sett är en grej när man håller publika workshops och jag vill ju gärna framstå som att jag visste vad jag höll på med.

 

5. Slutligen, den sista övningen: Ta post-it-lapparna och vänd er till de som sitter runt ert bord. I det här fallet satt runt fem personer runt varje bord. Vilka idéer får ni om ni börjar kombinera era resurser med varandra? 

 

Genom den här lilla trestegsraketen så tänkte jag att vi dels har identifierat våra egna drivkrafter och vad som motiverar oss, dels hittat vilka resurser som vi har inom vår organisation och om vi kan komma på nya sätt att kombinera dem med andras – så att vi kan hjälpas åt att klara vår del av Parisavtalet!

Det här kan ni ju byta ut till vilket ämne som helst, det behöver ju inte handla om det. 

 

6. Sedan frågade jag om det var någon som ville berätta om någon idé som kommit fram, som en liten redovisning.

7. Utcheckning genom att vända sig till en bordskompis och berätta vad man tyckte omtar med sig härifrån?


Tyckte du att det här lät som en bra övning, så ta den och sprid den för vinden. Här nere kan du ladda ner en liten template jag gjorde för Ikigai-övningen. Den är A4-format så det är bara att skriva ut.


LYCKA TILL!

Kommentera
I samarbete med Kasam, Fotograf Fredrik Larsson, Pia Stylist och Umeågalan

Umeågalaklänningen

januari 24, 2023

En rolig sak som jag fick göra i fjol, var att leda dagprogrammet av Umeågalan tillsammans med ingen mindre än Sverker Olofsson!

Foto: Samuel Pettersson

Det var nervöst såklart, men mest bara jättejättekul! Men vad skulle jag ha på mig? Jag ville passa på att liksom göra ett statement, lyfta vårt lokala näringsliv (dah, det är ju liksom en näringslivsgala) och samtidigt vara lite kul. Och känna mig fin såklart.

Jag kom på idén att göra en lite speciell långklänning i siden som involverar inte färre än tre olika Umeåföretag!

Jag började med att rita en skiss på modellen på klänningen.

Sedan frågade jag fotograf Fredrik Larsson om jag fick använda en bild som han tagit med drönare över Umeå och det fick jag. Den beställde jag på ett tryck på siden, 200×130 cm stort, två spegelvända versioner. Så totalt fyra meter tyg blev det. Det gjorde jag för att jag tänkte att motivet skulle sitta ihop ”sömlöst” så att säga, i sidsömmen. 

Foto: Fredrik Larsson

Sedan gick jag till textilstudion Kasam, som jag varit med och startat upp tillsammans med Röda Korset. De hjälpte mig att göra både mönsterkonstruktion och sy upp den. 

Det blev lite fixande och trixande. Vi försökte få in överdelen och rosetten så de hamnade uppe på himlen och att horisonten gick precis i midjan.

Sedan funderade vi på hur vi skulle få in så mycket av bilden som möjligt på kjolen. Jag hade velat ha typ en halvcirkelkjol, men då försvann Väven, så vi bestämde att helt sonika göra den helt rakt och ta med hela bilden, rynka ihop den och för komfort samt att den ska passa olika storlekar: resår i midjan.

Såhär blev den!

Foto: Fredrik Larsson
Foto: Fredrik Larsson
Foto: Fredrik Larsson
Foto: Fredrik Larsson

Det tredje företaget inblandat i kompotten är Pia Stylist, där ni nu kan hyra den för femhundra kronor – och allt överskott går direkt till Kasam! 

Jag hoppas få se den på er och är det så att du hyr den, lägg gärna upp bilder på Instagram och hashtagga #umeågalaklänningen så kan vi följa den och er på resan!

Det får sitta en liten Nerd Squad etikett i den, för detta måste ju vara ett utmärkt exempel på samarbete! Join the Nerd Squad – Let our powers combine! 🙂

Kommentera
december 23, 2022

Världens barn

september 7, 2024

Genom mitt jobb på kommunen har jag fått möjligheten att engagera mig i Radiohjälpens insamling till Världens barn. 


Det är nämligen så att de har något som kallas Kommunkampen, där landets alla 290 kommuner tävlar om att samla in mest pengar per capita. En vecka före den stora galan, sänds ett program som heter Startskottet och i år sänds det från Torsby, Östersund och Umeå!


Programledare är Adrian Alebo Andersson, som alla barn känner igen från SVT Sommarlov.


Mitt uppdrag är att försöka samordna ett event som SVT kommer sända ifrån och veva igång så mycket engagemang som jag bara kan för att samla in så mycket pengar som vi bara kan så att de tretton biståndsorganisationerna som får dela på pengar kan göra så mycket bra insatser som de bara kan för barn runtom i världen.


Vi kommer att hålla till i kommunens lokal som heter Dialogen, ni vet den där länken som förband Eljest med Gamla bibliotekscaféet en gång i tiden? Ni kommer hitta det om ni siktar på korsningen Rådhusesplanaden-Skolgatan, för det kommer vara tält och grejer utanför också. 


Där kommer PMU ha en pop up butik, det kommer gå att köpa Världens barn-bullar av Rädda barnen, Godtemplardricka från IOGT NTO, testa orättvis fiskdamm, se på modevisning, snacka med Adrian och jag håller på att sätta ihop en design pop up butik med lokala hantverkare. Jag söker också privatpersoner som vill sälja urvuxna barnkläder, färdiglästa böcker, leksaker, sticklingar, skor, spel… ja, ni fattar. Vill du vara med? Säg till mig!

Själv har jag startat en egen bössa med målet att samla in en krona för varje medborgare i Umeå, 133.091 stycken.

 

Jag har också någon idé att baka drömmar och sälja för att få in pengar till insamlingen. Vill du hjälpa mig att baka? Jag har så många idéer på saker vi kan göra för att samla in pengar, men jag hinner inte allt själv. Vill någon hjälpa mig att göra en tipsrunda med frågor om Umeå tex? Om man går tipsrundan och svarar rätt, så är man med och tävlar om ett pris och så kostar det typ 50 kr att gå, som går till insamlingen.

 

Vill ni måla något som vi kan sälja? Ska vi plogga (plocka skräp och jogga)? Sälja biljetter till ett event? 

 

Insamlingen Världens Barn går till barns rätt till hälsa, skola och trygghet runt om i världen. Pengarna används bland annat till att behandla barn för undernäring och ge dem tillgång till rent vatten, skydda och stötta barn i områden där det pågår väpnade konflikter och möjliggöra skolgång för barn som tvingats fly sina hem.

Här kan du läsa om några av projekten som får stöd från insamlingen.  

 

Kom igen nu alla snällisar som jag känner! Umeå tillsammans för världens barn!

Kommentera

pin

Välkommen till min dagdröm

december 22, 2023

Länge har jag fantiserat om detta. Funderat, önskat, klurat. Tagit några steg, gjort något och sedan funderat och fantiserat lite till – och nu finns den på riktigt! Älskar att ta mina fantasivärldar ut i verkligheten. 

 

Det blev nästan precis som jag tänkt, denna första version.  Lite som att kliva in i en regnbåge.

Det är så mycket nostalgi i detta med att sätta upp en butik och fixa med skrivna kvitton, stämpla påsar, slå in paket och lyssna på min bästa julspellista. 

Mina barn kom och hälsade på mig efter skola och föris en dag och det var en storslagen känsla, att jag är mamma nu. Deras mamma. Jag är samma person som slagit in paket och sjåat under julhandeln på både Popshop och Eljest, nu är de här med mig och hjälpte till. Jag är så stolt över dem, hoppas de är (eller kommer att bli sedan när de är lite större) stolta över sin lilla mamma med. 

Såhär fint stämplade de påsarna och vi slog även in ett paket, men det får inte vara med på bild för det är en hemlig julklapp till deras pappa. Säg inget!

Någon frågade vad det var för ciruklärt med Blossaglöggen och jag måste erkänna att den bara fick vara med för att den är så snygg, jag menar rosa och guld. Omg.

Något annat som är rosa och guld är världens dyraste pin och nu vill jag motivera varför den är värd 250 svenska riksdaler. 

Nästa dagdröm är en slags polyptyk. Jag vet inte om det är rätt ord, men alltså jag ser detta framför mig: en klädkollektion, en kortfilm, en novell och ett mönster tryckt på tyg (som vi klätt om gamla möbler och lampskärmar med). Detta firas med en helsickes fet releasefest med konsert, högläsning, modevisning och allmänt kul och hallabaloo.

Alla de här olika delarna sitter ihop, i ett gemensamt tema. Jag har någon slags vag idé om vad det ska vara, men jag har inte riktigt bestämt mig ännu så jag håller på det lite till. Min tanke är att tex på plaggen så kan det finnas citat ur boken, filmen berättar en historia som kanske är ett annat perspektiv på boken och tygmönstret är ytterligare ett. 

Jag kan ju inte göra detta helt själv, utan behöver liera mig med andra. Let our powers combine, ni vet. För att göra en klädkollektion så behövs någon som har en designidé, någon som ritar mönster och graderar i olika storlekar, det ska hittas tyger, någon behöver sy dem och sedan ska plaggen fotas och då behövs modeller och en fotograf och kanske hjälp med smink och hår och sedan ska de marknadsföras och förmodligen packas och postas. För att göra en film så behöver någon ha en idé, det behövs skrivas manus, personer kontaktas för att vara med, någon behöver filma, det ska klippas och så tycker jag det behövs musik och lite grafik. Mer då? Någon behöver rita tygmönstret, någon behöver göra tyget och någon ska frakta det till tryckeriet och så väl där är det ju bra om någon som kan trycka kan göra det. Sedan ska någon hitta begagnade möbler och någon ska klä om dem med nämnda tyg. En bok ska skrivas, layoutas, korrekturläsas och så ska ju även den tryckas. Jamen ni fattar. Det är en del att göra. 

 

Jag ser på min roll som någon slags orkesterledare, en dirigent som får ensemblen att ljuda i samklang. Några platser i orkestern har jag redan tillsatt, mer eller mindre utan deras vetande. Frida Selander kommer för alltid ha en speciell plats i mitt hjärta och jag har frågat om jag från låna en av hennes låtar till filmen. Jag hoppas också att hon kan och vill komma och spela på releasefesten. Frösö handtryck skulle vara mitt förstahandsval för att trycka tyget och jag har lite löst diskuterat med Jessica Persikamy Eriksson om att rita ett mönster!

Jag har pratat med Johan Filmoraklet Lundström om att filma och jag tror vi kan klippa tillsammans. Först har jag tänkt att jag och mina närmsta vänner och kollegor kan medverka i filmen, men jag skulle också gärna samarbeta med Profilteatern för jag tycker så mycket om Tobias och Frida (de vet inte om detta ännu) som jag träffade på Umeågalan 2022 och det är också de som var med i filmen om 400 år av tjafs, som jag tycker är så fin!

Men vad vet jag, kanske sitter du med en idé om ett smycke, ett plagg, en idé för en poster, är grym på marknadsföring, eller kanske är du peppad på att styra upp releasefesten? Let our powers combine!

Du är välkommen att vara med i denna världsförbättrarorkester! Hör av er till dirigent Ida Hillebjörk på ida.hillebjork@gmail.com

Och välkomna förbi min dagdröm/pop up shopen, jag finns där till och med lördag 23/12 klockan 15.00! Ta rulltrappan upp en våning så hittar ni mig i hörnet till höger, intill KappAhl. 

Kommentera

Världens barn

Nerd Squad Pop Up Shop

december 8, 2023

Ett år efter urspungsplanen är det dags, nästa vecka öppnar jag min första Nerd Squad pop up shop! Äntligen har jag ett eget företag igen och idag fixade jag mitt abonnemang på bokföringsprogrammet Fortnox. Precis som på den gamla goda tiden, jag blev riktigt nostalgisk och nästan lycklig när jag gick in och ändrade i kontoplanen så att allt ska bli rätt från början.

Överhuvudtaget har hela företagandet bidragit med mycket lycka i mitt liv. Älskar att slipa, spackla och måla trasiga möbler! 

Den här skolbänken köpte jag på Andra Varvet i somras. Skruvade loss alla beslag, la dem i ättikslösning för det hade jag läst skulle göra dem shiny (funkade sådär), slipade, spacklade och slipade den igen. Sedan grundmålade jag den för att slutligen måla den ljusblå och skruva tillbaka alla beslag. Så kul!

Det där med skolbänken var ett semesterprojekt, sedan hann det gå några månader innan jag hann med nästa. Det var ett litet sidobord som någon slängt på skräphögen. 

Skivan hade släppt, det var smutsigt och rangligt. Pappa hjälpte mig att byta några skruvar, då blev det stadigt igen. Jag rengjorde den, limmade fast toppskivan och målade den gul. Slutligen limmade jag gul mosaik på toppen pga så sjukt snyggt och dessutom skyddar det skivan som var lite sliten. 

Här är den inte färdig, utan ska målas ett varv till och mosaiken har jag bara lagt dit pga ivrig att se hur det skulle se ut!

Min piece de parade är ett skrivbord som jag olyckligtvis inte dokumenterat särdeles väl. Den här bilden är från den 29 november när jag råkade fylla 41 år och fick världens bästa present i form av kompishäng i verkstaden. Vi åt tårta på bordet som kom att bli grönt.

De kom med högtalare, glögg, tårta, ballong, Pommac och så jäla fint sällskap. <3 Jonas (till vänster) och Frauke (till höger) hjälpte mig med min pagineringsstämpel som jag tänker använda till att numrera ettusen dokument som intygar mina innerligaste tacksägelser, som jag förberett i ett försök att crowdfunda tvåhundratusen kronor. Mer om det nedan.

Här håller jag på att lägga mosaik på ovansidan. Det var lite klurigt för kortsidorna är böjda och jag ville att mosaiken skulle följa den formen.

Jag har också ritat tre motiv som jag tryckt posters av. Jag hade inte någon idé eller tanke när jag gjorde dem, mer än att det var saker som gjorde mig glad – och det är ju typ den allra bästa tanken! Det blev en citron, en kopp av blåvitt porslin med te i och en jelly eller gelé eller vad det nu heter.

Parafraserar även Sara Lidman med en uppmaning att bejaka kreativiteten och nyfikenheten, släppa fram vårt inre barn och utforska världen, livet, varandra och oss själva. Alla posters är stående format, 30×40 cm och kostar 150 kronor. 

Nu till min crowdfundingkampanj! Jag har gjort ettusen emaljerade pins som jag säljer för den ringa summan av tvåhundrafemtio svenska riksdaler styck. Vansinnigt dyrt ju, men låt mig förklara. Jag tänkte såhär, att om jag säljer alla dem så har jag fått in tvåhundratusen kronor (plus femtiotusen i moms till välfärden). Vet ni hur glad jag skulle bli om jag lyckades med det? Jätteglad! Då skulle jag starta en (förhoppningsvis) global rörelse som jag kallar Reloveution, som handlar om att vi måste hitta nya sätt att leva våra liv som inte pajar planeten som vi bor på. Vara mer rädd om våra resurser och varandra. Mer kärlek, mindre ekorrhjul och kass konsumtion. 

Jag skulle göra en asfet klädkollektion av återbrukat tyg, sydd av Kasam. Till det skulle jag göra en kortfilm, kontraktera en supercool författare som jag känner att skriva en novell och rita ett tygmönster som jag skulle be Frösö handtryck producera. Det skulle jag sedan använda till att göra lampskärmar och klä om gamla möbler med. Så jag lovar, de skulle gå till bara bra saker och sippra ut till lokala aktörer som alla jobbar med kvalitet, hantverk och utsökt filosoferande. För jag kan inte göra detta själv, jag vill ju att Nerd Squad ska handla om att hjälpas åt. Let our powers combine är ju liksom själva mottot! Och då vill jag kunna pröjsa, utan att ta läskiga banklån så att allt tillslut handlar om att tjäna pengar som ändå aldrig blir mina och så händer det något och företaget går upp i rök. Vill du stötta Nerd Squad och köpa en pin? Maila mig din adress och swisha 250 kronor till 1231527001. Du får då även ett litet diplom (jag kallar det Certificate of Gratitude) med ett unikt medlemsnummer (thanks to Frauke och Jonas) som jag tänker att du ska kunna använda i framtiden och typ casha in ett glas bubbel på vår feta relesefest eller något sådant!

Jag har också teamat upp med några fantastiska kreatörer som alla jobbar med hållbarhet och återbruk. Det kommer finnas ekotvålar från Malin i Ratan, handgjorda ljus från Jova home och supercoola kläder från Skamlös design till exempel. 

Sedan har jag köpt in lite godis från Byske karamellfabrik som jag förpackat i glasflaskor, te och så finns Maria Soxbos Ställ om!, Isabelle McAllisters Skavank och några andra goa böcker.

 

Hoppas verkligen ni vill komma och hälsa på mig. Jag öppnar på tisdag 12 december klockan 11.00. 

Kommentera

Umeågalaklänningen

Lite om rörelserikedom & vilsenhetens epidemiologi

juni 5, 2023

Nu är det här ju min blogg som jag har mest för att jag tycker det är roligt, så om jag nu har snöat in på något så får jag ju skriva hur mycket jag som helst om det. Idag ska jag berätta för er om vilsenhetens epidemiologi. Vi börjar med en liten inflygning:

 

Jag tror att jag länge varit intresserad av filosofi och existensiella frågor, men inte riktigt hittat min ingång.  För flera år sedan så gick jag en filosofikurs på Folkuniversitetet, men då pratade vi mest om vad Sokrates, Platon och Aristoteles snackade om för 2400 år sedan. Det är säkert jätteintressant, men jag lyckades inte bibehålla peppen för ämnet. 

 

2011 hade vi stängt butiken Popshop som jag varit med och drivit tillsammans med mina föräldrar. Jag sökte lite olika jobb, men fick absolut inget! Jag tyckte det var så knäckande, som att jag inte kunde klara mig om det inte var så att mamma och pappa förbarmade sig. 

 

Jag trevade mig fram och testade lite olika tankar och vid ett tillfälle Vindelns Folkhögskola för att ta reda på om deras konstlinje var något för mig. Jag hade på radion och någonstans i närheten av Vindelns centrum så påbörjades en intervju med en forskare som skrivit en avhandling om existensiell hälsa. Hon pratade om att vilsenhet är som en ny slags folksjukdom och att vi behöver sammanhang, riktning, mening och mål i livet för att bota den. Det var som att hon pratade om mig! Jag minns att jag stannade bilen för att lyssna på hennes intervju.

 

Det blev inte någon konstlinje på Vindelns folkhögskola för min del, men däremot hade jag hittat något annat – min ingång till de här frågorna. Jag beställde Cecilia Melders (för det vara så hon hette, denna makalösa forkare) avhandling Vilsenhetens Epidemiologi. Den var för svår för mig, jag försökte läsa den men inget fastnade. Däremot minns jag tydligt vilket intryck intervjun gjort så, jag har tagit upp ämnet vid ett flertal tillfällen. 

 

Ett var när jag höll invigningstal för Eljest när vi öppnade på Vasaplan. Då kallade jag mig Kapten på Eljestskutan och pratade om hur viktigt det är med en riktning och kompass för att inte segla vilse. 

 

Ett annat tillfälle var våren 2020 när jag just fött Eira, Eljest hade gått i konkurs och jag drabbades av minst sagt katastroftankar. Då kom jag i kontakt med en UNDERBAR psykolog specialiserad på nyförlösta mödrar. Jag vet inte vad hon gjorde, men på något vis lyckades hon successivt lugna mina stackars nerver, bara genom att prata. 

Vid den sista träffen berättade jag för henne om radiointervjun som jag hört nio år tidigare och att jag hade en dröm om att göra en berättarföreställning som handlar om vilsenhetens epidemiologi.  Jag gav henne boken och sa att jag hoppades att hon skulle ha större nytta av den genom att faktiskt kunna tillgodogöra sig innehållet i den och att jag vill göra föreställningen tillsammans med henne. Det visade sig att en av hennes lärare hade varit med och skrivit förordet till avhandlingen! Jag väljer att se det som ett tecken att jag var något på spåren!

 

Ytterligare ett tillfälle som jag vill berätta om där jag babblat på om den här avhandlingen som jag i själva verket inte läst, var när jag (hösten 2022) var på en konferens om Rörelserikedom. Här är en video med supercoola Dean Kriellaars som kommer från Canada och typ är rörelserikedomens urfader. 

Jag såg att en viss Niklas Huss skulle vara med i programmet och prata om något som kallas Mind Shift. I det här klippet från Umecomfestivalen 2021 så berättar Roger Filipsson på Coompanion om vad han svarade när jag föreslog att vi skulle starta en global rörelse för att förändra hur vi såg på pengar, framgång och lycka. Han sa att det påminde om något som redan fanns, nämligen Mind Shift. 

Så jag var nyfiken på att höra vad den här Niklas hade att säga och jag kan säga att det var som ljuv musik! Han berättade bland annat om WHO:s definition av psykisk hälsa:

”Mental health is a state of mental well-being that enables people to cope with the stresses of life, realize their abilities, learn well and work well, and contribute to their community. It is an integral component of health and well-being that underpins our individual and collective abilities to make decisions, build relationships and shape the world we live in.”

Extra fint och inspirerande tycker jag att det här fick utrymme under en konferens som handlar om typ motion! Det var så befriande att höra att deras syn på att röra sig inte alls var kopplat till prestation, utan sin egen glädje, hälsa och livskvalitet. Och att det. sitter så tätt ihop med vår psykiska hälsa. 

 

Efter Niklas hade pratat var det dags för lunch och av en slump så hamnade jag alldeles intill honom. Vi började prata och jag kände ett omedelbart släktskap! Sedan tog vi bussen tillbaka till stan (ety detta tog plats på Mötesplats Stöcke) och gick på Fika där Change The Game-gänget höll en superfin workshop tillsammans med seniortorget. 

Jag pratade vidare med Niklas och berättade om den gången jag hört en forskare som heter Cecilia Melder på radion. Han sa då:

-Cecilia! Henne jobbar jag med, jag har hennes samtalskort här! och så fiskade han upp en liten kortlek som hon tagit fram med utgångspunkt från sin avhandling. Jag höll på att få dåndimpen, beställde en kopp rooibos chai och bad om en selfie. Sedan dess har jag inte släppt Niklas, utan hoppas kunna boka honom och kanske även Cecilia för ett Umecomevent senare i höst. Är det här inte en aspekt av Det goda livet i den klimatneutrala staden, då vet jag inte vad!

Så, det är min jättelånga historia om hur ämnet Vilsenhetens epidemiologi har figurerat i mitt liv under ett decennium. För min del får det gärna hänga med vidare i något sekel eller så, tillsammans med en massa rörelserikedom!

Kommentera

TRANSFORMATION

juni 4, 2023

Jag minns inte hur det gick till, men jag fick väl ett il och tyckte att omslaget var megasnyggt så jag beställde Rickard Söderbergs bok Transformation. 

Sedan låg den hemma en månad eller så, tills jag fick ett nytt il och läste ut den på två kvällar. Och nu vill jag berätta för er om den här boken!

Jag har egentligen ingen relation alls till Rickard eller hans musik, men det är något som gjort att jag spontant bara gillar honom. Kanske att han verkar vara helt sig själv?

Nu när jag läst hans bok så tycker jag ännu mer om honom, för han lever verkligen efter sina värderingar. Han intresserar sig för dofter och vill dofta så som han känner sig och väljer därför parfym efter tillfälle och sinnesstämning. Han tycker det är något ceremoniellt med att sätta sig och sminka sig, välja färger efter humör, energinivå och känsla. 

För hans del så var det tydligen på Victoriadagen 2019 som det blev tydligt att han behövde göra en livsstilsförändring. Han pratar om att det var både ett inre mörker, stress och att han förlorat glädjen i att sjunga genom att vara en kugge i ett operamaskineri som hattade runt på jorden utan att hinna med att varesig uppleva var han var eller vilka människor som fanns i publiken. 

Så han hoppade av den cirkusen och började sjunga operetter (som tydligen anses mycket ocoolt att göra om en vill va med och sjunga på de stora operahusen) på mindre scener, där det faktiskt gick att se folk i ögonen. Och sedan la han om sin kost och började röra på sig – men lystring för nu kommer jag till det viktiga i kråksången: han gjorde det som var kul, så att det skulle bli en bestående förändring! Han ville leka och här jublar min inre femtonåring som avskydde skolidrotten, men älskade att vara i stallet och rida. 

 

Det var det här som jag tycke var så frigörande när jag var med på en konferens med Change The Game om Rörelserikedom förra hösten, för där hade de hittat ett annat språk att prata om motion på – så att det fanns ingångar för även en sådan som mig att hitta min rörelseidentitet. Om vi hittar den, så kan vi hålla oss fysiskt aktiva genom hela livet! Hurra! Fram för mer lek och trams och att sport och kost inte ska handla om prestation eller bantning – utan om att njuta av livet och ta hand om det!

För detta tackar jag dig Rickard. Och för att du är en förebild som praktiserar ditt ikigai, varesig du vet vad det är eller inte (som tex att du gav ut den här boken bara för att du kände för det, på ditt eget bolag). Och för att du introducerade mig för de sju fyrtornen stillheten, musiken, snällheten, förlåtelsen, närvaron, generositeten och tacksamheten.

Vill ni låna och läsa om dem också (och om när Rickard blev påpucklad (men snällt) av självaste Dalai Llama), så säg till så löser vi det!


Jag tycker det här var en inspirerande bok på temat ett gott liv och att det inte handlar om att göra karriär, utan följa sina drömmar och ta vara på livet. Utmana sig själv, samtidigt som vi måste komma ihåg att varva ner och komma till ro. Heja alla Rickards i hela världen!

Kommentera

En liten övning

maj 4, 2023

Den 19 april befann jag mig på Clarin Hotel i Umeå för att hålla låda på slutkonferensen av Region Västerbottens projekt Hållbar Regional Utveckling.

 

När jag får den här typen av förfrågningar drabbas jag omedelbart av imposter syndrome.

”Bluffsyndromet är en informell psykologisk term som myntades på 1970-talet för att beskriva hur vissa personer har svårt att internalisera sina förmågor eller prestationer. Trots yttre tecken på kompetens är de som lider av bluffsyndromet övertygade om att de är ”bluffar” och inte förtjänar den framgång de har nått. Tecken på framgång avfärdas som tur, tajming eller att ha lurat andra att tro att de är mer kompetenta än de själva tror att de är.” – Wikipedia 

Sedan frammanar jag min inre Pippi Långstump och tänker ”Hur svårt kan det va?” och så snickrar jag ihop något. 

 

Den här gången blev det en trestegsraket där vi skulle idégenerera kring hur vi som befann oss i lokalen (politiker och kommuntjänstemän från olika delar av Västerbotten) kan ta vara på våra resurser och superkrafter och tillsammans rädda världen ( eller i alla fall hålla vår del av Parisavtalet). 

Syftet med övningen var att skapa pepp och energi i klimatarbetet, bli kompisar med varandra, ha kul och samtidigt försöka göra världen lite bättre.

 

Nu vet jag inte om jag egentligen lyckades speciellt bra, men övningen i sig tycker jag är ganska smart, så om ni vill göra den på er arbetsplats så får ni den av mig här:

 

1. Vi börjar med att checka in. Jag bad dem vända sig till någon vid sitt bord (gärna som de inte kände) och berätta sitt namn, vad som får dem på bra humör och vilka förväntningar de hade för kommande halvtimme.

 

2. Vi började med att ta reda på vad det innebär att klara uppgiften, alltså hålla vår del av Parisavtalet. Det gjorde vi genom att se den här filmen om Umeås lokala koldioxidbudget:

 

3. Efter att jag sagt tack och förlåt för att jag utsatte er för denna snillrika, men ack så amatörmässigt producerade film, så började själva workshoperiet. Jag redogjorde efter bästa förmåga om Ikigai, ni vet den japanska teorin om vad som ger våra liv syfte, mål och mening?

De fick några minuter på sig att se om det gick att hitta något som kombinerade dessa fyra områden.  Min tanke var att var och en skulle hitta sin inre drivkraft och motivation till att engagera sig. Som politiker och kommuntjänstemän har vi ju massor att bidra med och möjligheter att påverka!

4. Sedan hastade vi vidare till dagens andra övning: Identifiera resurser. Frågan var: ”Vilka resurser har du eller din organisation som kan bidra till att vi klarar att uppnå vår del av Parisavtalet?” och sedan hade jag ett litet förtydligande om vad jag tänkte kunde vara en resurs, tex kunskap, kompetens, egenskaper, förmågor, pengar, tid, engagemang, mindset, kontakter, lokaler, mandat, utrustning med mera. 

Jag bad dem skriva dem på post-it-lappar (en lapp för varje resurs) för det har jag sett är en grej när man håller publika workshops och jag vill ju gärna framstå som att jag visste vad jag höll på med.

 

5. Slutligen, den sista övningen: Ta post-it-lapparna och vänd er till de som sitter runt ert bord. I det här fallet satt runt fem personer runt varje bord. Vilka idéer får ni om ni börjar kombinera era resurser med varandra? 

 

Genom den här lilla trestegsraketen så tänkte jag att vi dels har identifierat våra egna drivkrafter och vad som motiverar oss, dels hittat vilka resurser som vi har inom vår organisation och om vi kan komma på nya sätt att kombinera dem med andras – så att vi kan hjälpas åt att klara vår del av Parisavtalet!

Det här kan ni ju byta ut till vilket ämne som helst, det behöver ju inte handla om det. 

 

6. Sedan frågade jag om det var någon som ville berätta om någon idé som kommit fram, som en liten redovisning.

7. Utcheckning genom att vända sig till en bordskompis och berätta vad man tyckte omtar med sig härifrån?


Tyckte du att det här lät som en bra övning, så ta den och sprid den för vinden. Här nere kan du ladda ner en liten template jag gjorde för Ikigai-övningen. Den är A4-format så det är bara att skriva ut.


LYCKA TILL!

Kommentera

Innovationer på export

januari 21, 2023

En dag när jag var på Eljest och jobbade, kom det in en jättetrevlig person för att berätta att hon startat ett podtaxiföretag i Umeå. Jag visste inte vad det var, men fattade att det var något bra – för den här tjejen var ju inte dum. Det fattade jag!

Vi saamarbetade lite under åren, hon körde ut paket till er runtom i stan och när det vara julhandel assisterade hon tomten och tog julklapparna till posten för vidare befordran till Nordpolen.

Det finns så mycket att säga om henne, hon är liksom ljus! Se till exempel på orden som pryder hennes eldrivna pod: Tillit, Rättvisa, Mod, Hopp, Tålamod, Tacksamhet, Empati, Pålitlighet, Tolerans…

Med åren har hon blivit en av mina vänner och vi brukar ta promenader ihop och diskutera vad vi kan komma på för olika lösningar för att göra världen lite bättre. Förra året planerade vi ett Leksaksbibliotek med möjlighet att prenumerera på leksaker och få dem utkörda i närområdet med hennes pod. Vi lyckades inte ro det i land, jag har ju redan ett jobb och två små barn och Hanna har både taxibolaget och ett företag som heter Rensningsresan där man kan få hjälp att sortera hemma bland allt bråte enligt Mari Kondo-metoden. 

 

Anyway. I veckan sågs vi för att ta en sista promenad ihop. Hon ska nämligen flytta, till Söderhamn. För ett par veckor sedan körde hon upp podden på ett litet släp för vidare export till Hälsningland. Nu slumpade det sig som så, att det var ett ruskigt väder denna morgon – och i kylskåpet hos Strategisk utveckling på Umeå Kommun stod ett fat med ett flertal slabanger. Hanna, som är uppvuxen i Göteborg, hade inte tidigare sett en slabang. Det var ju i grevens tid som jag fick bjuda henne på en sådan, så hon får med sig ett smakminne av Umeå – för slabangen är ju faktiskt uppfunnen här, närmare bestämt på Nya Konditoriet under 1950-talet av en gynnare vid namn David Ridfeldt. 

För er som inte känner till bakverket, så kan jag berätta att det är en chokladrulltårta med marsipan, grädde och en banan i mitten. 

Numera har det enligt hemliga källor spridit sig även utanför länet och ska således gå att inhandla på välsorterade bagerier i exempelvis även Söderhamn. 

 

Se där, två Umeåinnovationer på export. En liten podtaxi och ett bakverk. Slabangen kan jag ju relativt enkelt införskaffa om andan skulle falla på, det smärtar mer att min kompis flyttar från stan. Men hon sa att det tar bara 4 timmar med tåg – och om jag kommer och hälsar på så är det bara tio minuters cykelfärd från hennes hus till stan och på andra sidan huset så är det en levande landsbygd med både hästar och en massa småproducenter av grönsaker, ost och annat gott. 

 

Jag önskar dig allt gott i världen, Hanna. Du är en världsförbättrare av rang och du kommer alltid finnas i mitt hjärta. Jag kommer snart och hälsar på. Jag tar med varsin slabang. 

Kommentera
december 23, 2022
Kommentera
Kommentera

KONTAKT

ida.hillebjork@gmail.com

070 329 28 08