Jag tror inte jag är ensam om ovanan att lyssna på något när en ska försöka sova. Jag brukar varva På Minuten och Spanarna och det var när lyssnade på ett avsnitt av det sistnämnda som jag jag mitt emellan sömn och vakenhet registrerade något viktigt.
Jag minns tyvärr inte vem av spanarna som berättade om det, eller vad sammanhanget var, men när jag vaknade nästa morgon så öppnade jag google och sökte på ordet Hopepunk. Det jag fann gav mig både kraft, inspiration och sammanhang och i stora drag var det detta jag läste:
2017 föreslog fantasyförfattaren Alexandra Rowland termen hopepunk som motsatsen till grimdark, vilket är en subgenre som är särskilt dystopisk, amoralisk eller våldsam.
Hopepunk beskrivs som en berättelse om positivt motstånd och radikal godhet. Slagskämparna rustar sig med optimism och beväpnar sig med vänlighet och det är genom att vara genuin, transparent och sårbar som man bygger styrka i gruppen.
Jag blev lite förvånad när jag läste att ett exempel på en berättelsen i den här genren är Sagan om Ringen. Men när jag sedan tänkte efter lite så är det ett fantastiskt exempel. Även om Frodo är huvudperson, så är han inte en ensam superhjälte utan det är genom att gå samman som de har en möjlighet att segra. Läs till exempel den här dialogen mellan Frodo och Samwise Gamgee:
”It’s like in the great stories, Mr Frodo,” Sam says. ”Full of darkness and danger they were. And sometimes you didn’t want to know the end. Because how could the end be happy? How could the world go back to the way it was when so much bad had happened? But in the end, it’s only a passing thing, this shadow. Even darkness must pass. A new day will come. And when the Sun shines it will shine out the clearer.”
”What are we holding on to, Sam?” Frodo then asks.
”That there’s some good in this world, Mr Frodo… and it’s worth fighting for,” his friend replies.
Ibland är det snällaste du kan göra för någon, att stå upp mot en översittare för deras räkning – och det kräver mod och ilska. Hopepunk är inte orörd och fläckfri. Hopepunk är fult, för det är vad som händer när man slåss.
Även om hopepunk kan innehålla fruktansvärda händelser, orättvisor och ojämlikhet, så finns karaktärer som väljer att agera och tar avstånd från pessimism och passivitet. Och det är något som jag tycker är särskilt inspirerande, att när framtiden ser mörk ut så väljer man att agera istället för att bli apatisk – och man gör det tillsammans.